Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
(II 5 b) TILL-DRICKA, -ning; -are (numera mindre br., Linc. Ooo 1 b (1640)). [fsv. tildrikka] (numera bl. tillf.) dricka (ngn) till; förr äv. med direkt obj. angivande dryck l. skål o. d. PErici Musæus 2: 55 b (1582). Sedan de oss hade tilldruckit någre glas vin. HH XXI. 1: 24 (1709). Tilldrucken. IllSvOrdb. (1955).
(II 10) -DRISTA. [jfr fsv. tildristas] (numera mindre br.) refl.: drista sig till (ngt, i sht angivet med inf.-förb.). The helghe fädher som .. sydzkonabarns gifftermål .. icke wille eller tildristade sigh them effterlåta. LPetri Skylsk. C 7 b (1572). Hagström Herdam. 1: 491 (1897).
-DRIVA, -else (, Linc. F 3 b (1640)), -ning; -are (se avledn.). (förr äv. skrivet ss. två ord) [fsv. tildriva]
1) (†) till II 5: tillfoga l. åsamka (ngn ngt). Thett wolde som H(ans) K(unglige) M(ajestät) nu vdj sin Kongligh regeringh bliffuit vthan all gifuin orsack tildriffuidtt. UrkFinlÖ I. 1: 140 (1597). OxBr. 5: 108 (1616).
2) (numera mindre br.) till II 7: gm slag o. d. driva in (ngt). Derefter tilldrifvas kilarna medelst drifholz och hammare. Fahlgrén Boktr. 60 (1853).
3) (†) till II 9 a: slå l. trycka till (ngt l. ngn); äv. bildl. (närmande sig 4): inverka på (äv.: pådriva, i avledn. tilldrivare). GlTer. 7 (c. 1550). Linc. F 3 b (1640).
4) (†) till II 10: nödga (ngn), tvinga; jfr 3. Linc. B 3 b (1640). JWollimhaus Ind. (1652).
Avledn. (†): tilldrivare. till -driva 3: pådrivare. Linc. Ff 5 b (1640).
(II 11 a α α’) -DRYPA, -ning. (numera mindre br.) droppvis tillsätta (ngt). TBergman hos Scheffer ChemFörel. 88 (1775). Sedan .. (de torra ingredienserna) blifvit blandade, tilldrypes antingen ättika eller också någon annan icke fet vätska. Odenius 2Celsus 273 (1906).
(II 10 (d)) -DRÄGLIG l. -DRÄGELIG. [efter t. zuträglich] (†) dräglig l. godtagbar l. skälig (för (ngn l. ngt)); äv.: som är tjänlig l. till gagn (för (ngn)). Hwarest och will betänckias, om borgerskapett tilldrägligare är skotta ett wist af hwartt hundrade dalers wärde de äga. PrivFrihetsbrJönk. 76 (1620). (Biktfadern skall) meddela Syndaren sådana råd .. som hans Samvet ock heder tildrägeligast vara kan. KOF 3: 273 (1685). Äfwen skola uti alt fiskeri Sunnan och Sudwäst wara tildrägeliga wäder. Schultze Fisk. 11 (1778). jfr o-tilldräglig.
-DRÄKT, äv. -TRÄKT. [fsv. tildräkt] (†)
1) till II 1, särsk. i fråga om rinnande vatten: tillflöde. Till .. (hyttan) är godh tilldräckt aff wattn. Johansson Noraskog 3: 133 (i handl. fr. 1684). Broman Glys. 3: 485 (c. 1740).
2) till II 5: avkastning; inkomst, vinning; jfr dräkt II 4. Thet wore en eeld som förtärer in til förderff, och all mijn tildräght vthrotadhe. Job 31: 12 (Bib. 1541). En liten tildrägt räcker til, och öks, då rätt hon sköts. Liljestråle Fid. 79 (1797). Möller (1807).
Avledn. (†): tilldräktig, adj. till -dräkt 2: som ger (god) avkastning l. inkomst o. d. UUKonsP 15: 101 (1682). Denne (sill)fångst, som wid pasz 20 år för detta warit nog tildrägtig, har sedermera föga welat löna mödan. Åhstrand Öl. 58 (1768).
(II 7) -DÄMMA, -dämning. dämma till (ngt). Et godt råd, huruledes min om nätterna rinnande wattucanal måtte tildämmas. Westerberg Lefv. 9 (1734).
-DÖMA, -else (, Lind 1: 380 (1738), Ekblad 85 (1764)), -ning.
1) till II 5: gm dom o. d. tillerkänna l. tilldela (ngn ngt); särsk. med avs. på egendom; äv. i fråga om idrottstävling o. d., med avs. på favör som tilldöms en deltagare l. en part (förr äv. ngn gg utan indir. obj.); i sht förr äv. dels med avs. på belöning l. hedersbevisning o. d., dels i bet.: tillskriva (ngn (l. ngt) ngt, särsk. egenskap o. d.); jfr 2 o. döma till. Rätten tilldömde modern vårdnaden om barnen. HIF tilldömdes en straffspark i slutminuten. Hans bøkma(n) .. haffde it tiltal til brod(er) henric degener om it huss som hans fforffad(er) Eric helsing war til ffo(re)nne tildømt a(n)no mdxviij. OPetri Tb. 44 (1525). Jag får äran gifva tilkänna, at Vetenskaps-academien tildömt Herr Professorens afhandling om grönsands-petrificaterna det Lindbomska priset för 1824. Berzelius Brev 14: 35 (1825). En tid, hvilken man företrädesvis tilldömer epitetet upplyst. Hansson Kås. 19 (1897). Frispark kan ej tilldömas förr än bollen rullat ett hvarf. ReglFotb. 1903, s. 11.
2) till II 10: döma (ngn) till (ngt), gm dom påbjuda (ngn ngt); numera bl. mera tillf., med substantiviskt obj. o. övergående i 1. OPetri 3: 551 (c. 1535). Bengt Holm inkom emot studiosum Carlholm för 5 d(aler) och 24 öres gäld, som .. Carlholm förr här in Consistorio är tilldömd att betala Holmen. UUKonsP 9: 206 (1672). Folket födda i hårda Luftstreck och tilldömde kjölld och oväder. CAEhrensvärd (SVS) 1: 389 (1796). (Han) hävdade, att Polens nuvarande lidanden voro det tilldömda för dess synders skull. Polonica 27 (1917).
3) (†) till II 13: döma (ngn) för l. med avseende på (ngt); jfr till I 18 c slutet. Aldenstund det icke finnes, att Lectoren blifwit wederbörligen öfwerbewist eller tilldömd att uti berörde academiska arbete hafwa frambragt egna och nya satser i theologien. Annerstedt UUH Bih. 4: 220 (i handl. fr. 1767).

 

Spalt T 1217 band 34, 2004

Webbansvarig