| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TIDIG ti3dig2, adj.1 -are ((†) superl. -st CupVen. A 2 b (1669)); adv. -EN (†, HSH 31: 455 (1662)), -T (Bergv. 1: 27 (1526) osv.).
A. lämplig i fråga om tidpunkt o. i anv. som närmast ansluter sig härtill.
1) (numera bl. i vissa ordspr. o. talesätt) som inträffar l. görs l. (upp)kommer o. d. vid en tidpunkt som med hänsyn till omständigheterna är den rätta l. lämpliga l. lägliga; som inträffar osv. i rättan tid l. när det behövs; förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: väl övervägd l. väl avpassad l. klok l. god o. d.; äv.: som inträffar osv. tillräckligt tidigt (i bet. 4), i (god) tid, innan det är för sent; stundom svårt att skilja från 4. RA I. 1: 250 (1540). Effter långt, tijdigt och noga betänckiandhe. RA II. 2: 266 (1617). En Ordning för Presterna .. huru the skulle Gudztiensten förrätta, at alt måtte tidigt och skickeliga tilgå. Spegel Kyrkioh. 1: 79 (1708). (Att bergverken) icke kunna njuta den granlaga skötsel och tidiga ansning som så späda inrättningar .. tarfwa. Bergv. 2: 459 (1748). Så att annoncerne om min Fars bröstarfvingars adelskap bli både mera tidige och mera ordentelige än de andras. MennanderBr. 2: 386 (1773). (Vesslan i visthuset) hör et häftigt gny, / Som henne all ap’tit betager. / Til sit bekanta hol hon sig med möda drager, / I hopp at tidigt undanfly. GFGyllenborg Vitt. 2: 131 (1783, 1795). Tidig gåva får dubbel tack. Östergren (1957). — jfr O-TIDIG.
2) (†) som (i ngt avseende) är mogen l. färdig l. redo; i sht om jord l. åker o. d. (Vi vill) bedaga och fordragat (med skattindrivningen) mett the fatige betre fram på året, tiil tess theris booskap och annat huad the hafua tiil penningx venda bliffuer tiidhigth. G1R 10: 168 (1535). IErici Colerus 2: 296 (c. 1645; om larv). När Mästaren förnimmer, at Ugnen blir tidig at utgjuta, tages (osv.). König LärdÖfn. 6: 56 (1747). Förfarne Åkermän pläga lukta på jorden, när hon tidig är at sås. Carleson Hush. 756 (1756). Straxt efter menstruationens slut .. är könet mäst tidigt att blifwa rådt eller hafwande. VLBibl. Brev 28 ⁄ 10 1798. — jfr O-TIDIG.
3) (†) om djurskinn: (som kommer från ett vid lämplig tidpunkt l. ålder fällt djur o. därmed är) av god kvalitet. KlädkamRSthm 1599 A, s. 16 a. Till Fröken Catrinas Sammets nattkjortel underfoder tidige Loskin 3 st. Hallenberg Hist. 1: 21 (1608). Gack i Skall effter Räfwar och Wargar, ty theras Skin äre nu (dvs. i oktober) tidigast. IErici Colerus 1: 339 (c. 1645). — jfr O-, SAM-TIDIG.
B. som inträffar vid en tidpunkt som ligger före den tidpunkt till vilken den sätts i relation o. i anv. som närmast ansluter sig härtill.
4) som inträffar l. uppträder l. görs vid en tidpunkt l. under en tid som ligger före den tidpunkt till vilken den sätts i relation l. före den normala l. vanliga l. förväntade tidpunkten; som inträffar osv. i början l. i ett ä. skede av en tidsperiod (som anges l. som framgår av situationen); särsk. i komp., i förb. med tidsadv., i sådana uttr. som tidigare än någonsin, (så l. så lång tid) tidigare; ss. adv. äv. dels: bittida l. arla, dels i det konjunktionellt använda uttr. så tidigt (som), förr äv. liktydigt med: så snart (som) (se SNART 2 d γ), genast då, dels i superl. äv.: först (se FÖRSTE, adj. II 2 i), inte förrän. Tidigt på morgonen, på kvällen, om våren. Han har alltid gått tidigt till sängs, men numera sker det tidigare än någonsin. Väck mig inte för tidigt. Vi tog en tidig promenad. Han borde ha sagt ifrån långt tidigare. Kom så tidigt du kan. Tidigast nästa vecka får hon besked. (Fogdarna) skole .. så tidigt bonden någre Penninger kan förskaffa, strax emottaga. LReg. 251 (1650). Nu warder thet til Häradsskall bodadt, tå bör en man ifrån hwart matlag .. komma .. så tidigt, som han kallad warder. BB XXIII: 3 (Lag 1734). Tidigt vande jag mig .. att .. villja godtgöra Axel allt det onda han led. Knorring Cous. 1: 33 (1834). En tidig vårsol står snedt in genom fönstren. Blanche NHus. 5 (1908). (Att) seder och bruk .. från .. nyårsfesten .. överflyttades till den endast en vecka tidigare firade julfesten. Nilsson FestdVard. 29 (1925). Neander Tuberk. 53 (1928; om stadium). Torra, tidigt snöfria ställen. Wulff GrönlDagb. 417 (1934). På kvällarna släcks .. (ljusen) tidigt och på samma gång, ty alla ha samma vanor. Spong Sjövinkel 7 (1949). Ensamma i den tidiga timmen klev vi runt däruppe i tornet och granskade vår stad i alla fyra väderstrecken. Jersild 50Fräls. 10 (1984). — jfr MORGON-, OTTE-TIDIG.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Ondt måste tijdigt dämpas. Grubb 641 (1665). Lat gör tidig helgdagsafton. Granlund Ordspr. (c. 1880). Tidigt i säng och tidigt opp gör dig stark till själ och kropp. Holm Ordspr. 329 (1964).
b) om person: som stiger upp l. infinner sig l. påbörjar ngt o. d. vid en tidpunkt som ligger före den vanliga l. förväntade; äv. i överförd anv., om vanor o. d.; äv.: som i utveckling l. mognad ligger före sina jämnåriga (jfr d). En hwar, som i Förstånd är något tidig. Frese VerldslD 64 (1717, 1726). Att .. de dagliga målen äro anordnade i enlighet med .. tidiga vanor är naturligt. Ödman UngdM 2: 182 (1878, 1881). Hilma var icke .. tidig af sig, hon hade längesedan kommit in i vanan att sofva bort hela förmiddagen. Tavaststjerna Inföd. 155 (1887). Man är tidig ombord — tidig till kojs och tidig med dagens arbeten. Wrangel SvFlBok 370 (1898). Glad och tidig vid sitt verk till sena år. Heidenstam NDikt. 72 (1915).
c) om växt l. växtdel: som (på grund av tidpunkten för sådd o. dyl. l. för arten speciella egenskaper) utvecklas o. mognar före andra av samma slag; äv. ss. bestämning till ordet (växt)sort l. (växt)slag o. d. Serenius Bb 2 d (1734; om frukt). De tidiga potäterna tyckas .. vara bäst passande för vårt klimat. QLm. 1: 13 (1833). Scilla bifolia (dvs.) tidig blåstjärna. VåraKulturvN 156 (1977). På jordgubbarnas fem-i-topp-lista följs Korona av Zephyr, en tidig sort som odlas flitigt i Sverige. DN 12 ⁄ 6 1997, s. D3. — jfr FRAM-, MEDEL-TIDIG.
d) som inträffar l. uppträder l. visar sig vid en tidpunkt i en människas liv, som ligger före den vanliga l. normala l. förväntade; i sht om ung persons förstånd l. känslor o. d.: som i utveckling l. mognad har nått längre än det för åldern vanliga (jfr b); stundom svårt att skilja från g. Ditt oförfarna bröst af tidig stolthet sväller: / Men tiden komma kan, som denna stolthet fäller. Leopold 1: 58 (1790, 1800). I betraktande af Gustaf Adolfs stora och ovanligt tidiga själsförmögenheter förklarades han myndig. Fryxell Ber. 6: 6 (1833). Påfallande tidig gråhårighet. Hofsten Ärftl. 2: 133 (1931).
e) om årstid (med tanke på klimat o. växtlighet o. dyl.) l. ngt med viss årstid förknippat l. rörlig helg(dag): som infaller vid en tidpunkt som ligger före den vanliga l. normala. Påsken är tidig i år. Det året kom snön tidigt. (Sv.) Tidig sommar, (sam.) ara kese. Lindahl o. Öhrling (1780). Sträng och tidig gick vintern in. Olofsson Sägn. 17 (1933).
f) om måltid: som intas vid en tidpunkt på dagen som ligger före den som är vanlig l. bruklig. Schulthess (1885). Tidig frukost i gryningen vid en liten bäck omgiven av en kör av fåglar. GbgP 16 ⁄ 3 1996, s. 7.
g) som inträffar l. kommer l. görs vid en tidpunkt som ligger alltför långt före en viss fastställd tidpunkt l. den rätta l. lämpliga l. normala tidpunkten; som inträffar osv. innan det rätteligen borde inträffa l. göras, i förtid (jfr d); förr äv. i uttr. tidigt sängelag l. sammanläge, betecknande sexuellt umgänge före äktenskap. (Att) för slikt tidigt sängelag skal gifwas til Kyrckian 2 Dal. Silfwermynt. Schmedeman Just. 1426 (1695). Angående de äkta folks plikt, som ej förmå de för tidigt sammanläge ålagde böter at erlägga. HC11H 15: 55 (1697). Omåttlighet och dryckenskap medföra mångahanda sjukdomar och tidig död. Berlin Lrb. 16 (1880). Komplikationer såsom tidig födsel och låg födslovikt. DN 4 ⁄ 3 2000, s. A6.
5) om tidsperiod: som avser l. utgör l. hör till det första l. inledande skedet av tidsperioden ifråga; särsk. dels om (längre) tidrymd l. viss historisk period, dels om del av dagen l. dygnet l. året o. d., dels om ngns (levnads)ålder l. barndom o. d. Den tidiga medeltiden. Tidigt 70-tal, 1800-tal. Serenius Q 2 a (1734). Minns du ingenting från din tidigaste barndom? Jolin Mjölnarfr. 108 (1865). På tidiga hösten. Hallström ItBr. 207 (1901). En ölkrog, som var öppen i den tidigaste ottan och besöktes av arbetare. Böök Ranns. 114 (1953). Det är .. viktigt att flickor ges möjlighet bekanta sig med datorer i tidig ålder. GbgP 7 ⁄ 6 1997, s. 7.
6) i komp. ss. adv.: under en tidsperiod som ligger före den innevarande, förr (se FÖRR, adv. 1); förut; äv.: dessförinnan l. dittills. Fahlbeck Ad. 1: 20 (1898). En erfaren radiotelegrafist .. (som) tidigare under tre år varit radioman uppe på Spetsbergen. SvD(A) 13 ⁄ 6 1928, s. 3. Vid Linnégatans slut invid ån har tidigare en stoppbom varit placerad. UNT 10 ⁄ 5 1941, s. 8. Hon var .. mera vilsen nu än någonsin tidigare. Eriksson ÖmhHung. 73 (1948). Då gjorde jag det jag aldrig tidigare gjort: jag grät. Tunström Tjuven 325 (1986). — särsk. i uttr. sedan tidigare, (allt)sedan l. ända från en viss, inte närmare specificerad, tidpunkt l. tidsperiod till innevarande tid; äv. (i sht i Finl.) från tidigare, sedan tidigare, (redan) förut, från förr. Carl Larsson, som kände Strindberg från tidigare, presenterade honom för (vännerna). OoB 1949, s. 480. Från tidigare har vi kontakter och kanaler och kunde få ut Sias glassar i hela landet på en månad. Hufvudstadsbl. 15 ⁄ 8 2003, s. 8. De tre anhållna är kända av polisen sedan tidigare. DN 11 ⁄ 3 2004, s. A5.
7) i komp. o. superl., med tanke på ordningsföljd i tid l. rum l. vid uppräkning o. d.
a) i komp., betecknande att en (ett) l. flera personer l. föremål l. företeelser kommer l. inträffar före en l. flera andra personer osv.; föregående (se d. o. 1 b); äv. dels: förre (se FÖRRE, adj., räkn. o. demonstr. pron. 2), dels: förutvarande (se d. o. 1), dels: äldre. De tog ett tidigare tåg. Den tidigare ägaren hade själv byggt huset. 1SAH 3: 167 (1790, 1802). En tidigare generations fysiker. Bolin KemVerkst. 185 (1942). Kriminalberättelsen är en företeelse, som är betydligt tidigare än rövarromanen. Tykesson Rövarroman. 74 (1942). Delblanc Gunn. 215 (1978; om bokkapitel).
b) i superl., betecknande att en (ett) l. flera personer l. föremål l. företeelser kommer l. inträffar först bland två l. flera personer osv., först (se FÖRSTE, adj. I 2 a); äv.: äldst. Collan Kalev. 1: 248 (1864). Ett af författarens tidigaste intryck. Strindberg NRik. 35 (1882). Det berättas om Hamburg, att den stolta handelsstaden .. är en bland de tidigaste städer i Europa, som skaffade sig vattenledning. GHT 1897, nr 294 A, s. 3. Ett av mina tidigaste minnen .. är att det ringde på dörren och pappa dök under soffan som en säl. Hammarling Wodehouse PsmithOrdn. 57 (1934).
8) ss. senare led i ssgr.
a) som inträffar l. (före)kommer l. utförs o. d. vid l. som tillhör l. har avseende på en viss, av förleden angiven, tid; jfr JÄM-, LIK-, MED-, NATTE-, OLIK-, RÄTT-, SAM-, SEN-TIDIG.
C.
9) [jfr TID, adj.] (†) ofta förekommande; ofta upprepad; särsk. dels: flitig (se d. o. 2), dels, i pl.: täta. OxBr. 5: 57 (1613). Biskopen (var) arbetsam i en rätt Kärleek, at älska, ähra och wyrda Gudh, medh vppenbar Gudztienst, i den H. Nattwardsens tijdige Bruuk .. at hielpa andra (osv.). Gezelius Svenonius H 3 b (1688). Af .. (ett sår i hjärtat) följer .. kall swett .. hjertklapningar, tidiga dåningar. Acrel Sår 133 (1745). När sielfva droppan igenom ett tidigt fallande, förmår göra hål i sten, så (osv.). Biberg Linné Oec. 27 (1750). Så tidiga tillfällen jag hade, at se .. (havsfåglarna) under min resa .. så osynlige hade de sedan varit. Hasselquist Resa 180 (1751). Ett .. stort och drygt hushåld .. giorde mina Bekymmer nog tidiga och många. Geijerstam Lev. 56 (1753). Bergeström IndBref 68 (1770). — särsk. ss. adv.: ofta; särsk. i uttr. som tidigast, som oftast, mycket l. tämligen ofta, emellanåt; äv.: ideligen, oavlåtligt, i sht i uttr. tidigt och ofta. Drage Eder wäl til minnes at i tijdigt och åffta för osz beklagit hafwe ider nöd och twång. Bergv. 1: 27 (1526). Att staden tidigare behöfver uti sin gudstienst blifva försedde, än här till dags skedt är. BtHforsH 3: 92 (1672). Kom .. denne blinde Pijga til Brunn, begynte .. som tidigast twätta sig i Ögonen med Wattnet. Tranæus Medewij 10 (1690). Sedan skole .. (lotsarna) tijdigt förut gifwa grann acht uppå de utur Siön kommande Skeppen. FörordnLootzw. 1696, § 4. CFDahlgren 5: 50 (1832).
(4) -DIAGNOS. med. om tidig diagnos, i sht av lungtuberkulos l. cancer. Tidigdiagnosen af den begynnande lungtuberkulosen. Petersson FysUnders. 364 (1908). SvD(A) 26 ⁄ 10 1964, s. 9 (i fråga om cancer). —
(4 g) -DÖDLIGHET~102, äv. ~200. om förhållandet att dö tidigt; särsk. (i sht i fackspr.) om spädbarnsdödlighet. GHT 17 ⁄ 1 1945, s. 5. Tidig-dödlighet (dvs.) det att dö tidigt. IllSvOrdb. (1955). Att tidigdödligheten .. ökat torde åtminstone delvis sammanhänga med att med den sjunkande nativiteten följer en relativ ökning av förstabarnsfödslar. Bergstrand SvLäkS 406 (1958). —
(4) -KRISTEN. som utgör l. tillhör l. avser den kristna religionen l. kulturen under dess tidigaste skede. GbgMP 14 ⁄ 12 1949, s. 4 (om Rom). Den rikt utbildade tidigkristna och medeltida dopsymboliken. Fornv. 1958, s. 28. —
(5) -MEDELTIDA. som utgör l. tillhör l. avser medeltidens inledande skede. Den tidigmedeltida ärkebiskopsgården. VSocLdÅb. 1948, s. 99. —
(5) -NEOLITISK. som utgör l. tillhör l. avser det tidiga skedet av neolitikum. Datering av åkerbrukets spår på tidigneolitiska boplatser i Södermanland. NaturvForsknRådÅb. 1949—50, s. 184. LD 26 ⁄ 2 1958, s. 7. —
(4) -SYMTOM. De klassiska tidigsymtomen (på lungtuberkulos) äro hosta, avmagring och nattsvett. 3NF 13: 361 (1930).
B: (4) TIDIGARE-LÄGGA, -ning. förlägga (ngt) till en tidigare tidpunkt än den (urspr.) avsedda; äv. vid tidsbestämning av ngt redan inträffat: förlägga till en tidpunkt längre tillbaka. SvD(B) 17 ⁄ 4 1920, s. 3. (I boken) konstaterar Ek — delvis i polemik med andra författare som velat tidigarelägga förloppet — att vattenkvarnen infördes på 1100-talet till Danmark. Ymer 1963, s. 288. (Inom partiet) finns .. krafter som arbetar för en tidigare avveckling (av kärnkraften) .. (men) där finns också andra .. krafter som .. motsätter sig en tidigareläggning. SDS 12 ⁄ 2 1987, s. 2. —
1) (†) till 1: egenskapen l. förhållandet att vara i rätt tid; äv. om eftertanke l. (gott) omdöme l. klokhet. Kyrkioheerde eger rätt i .. (sockenstämman) Præsidium föra, thet han ock göra skal medh tidigheet, foog, skäl och tillbörligit alfwar. KOF II. 2: 316 (c. 1655). Ekblad 395 (1764).
2) (†) till 2: mognad. Så sägher man .. att allting komma fram medh tijdhen, Såsom Sanningen i liuset; Nyie kånster warda upfundne; fruchter komma till sin tijdhighet, etc. Forsius Phys. 56 (1611). Ekblad 211 (1764).
3) (utom i slutet numera bl. tillf.) till 4: egenskapen l. förhållandet att uppträda l. inträffa tidigt. Celsius G1 2: 190 (1753). På vårens tidighet bedrages man .. ofta. EconA 1807, dec. s. 77. Förtjust i sin son, hvars ovanliga själsgåfvor yppade sig med lika ovanlig tidighet, var han (osv.). Atterbom Minnest. 2: 262 (1842). Tidigheten af Svears och Göters inflyttning i vår Nord. Atterbom VittH 55 (1845). Att buddismen bl. a. har tidighetens företräde. Laurin 2Minn. 2: 190 (1930). särsk. till 4 c, om egenskapen att mogna l. utvecklas tidigt. Björkegren 2166 (1786). Nya spannmålssorter med tillräcklig tidighet, stråstyrka och drösfasthet. Moberg JordbrMek. 420 (1989).
4) (†) till 9: oavlåtlighet. (Lat.) Crebritas .. (sv.) tidighet, idoghet, som ofta sker. Cellarius 40 (1729).
Spalt T 1061 band 34, 2004