Publicerad 2002   Lämna synpunkter
SÄTTLING l. SÄTTSLING, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(sätt- c. 19001932. sätts- 1764)
Etymologi
[efter t. setzling, avledn. av setzen, se SÄTTA, v.3]
(†) trädplanta. Fast, efter mina försök, en tjugu-sjettedel åtgått til utsädet, som dock ankommer på större och mindre sättslingar eller deras sönderdelande, så har (osv.). VetAH 1764, s. 278. (T.) Setzling .. (sv.) sättling. TySvOrdb. 2162 (1932).

 

Spalt S 16467 band 33, 2002

Webbansvarig