Publicerad 2002   Lämna synpunkter
SÄRSKILD sær3~ʃil2d, äv. 3r~ʃil2d, adj. ((†) komp. -are Dalin Arg. 2: 201 (1734, 1754), Rudin OrdUngd. 2: 63 (1900), superl. -ast Lidforss Vetensk. 79 (1900), Engström Glasög. 189 (1911)). adv. -SKILT.
Ordformer
(seer- (-eh-) 16271679. ser- 16381882. skär- (skj-) 17661798. sär- (-æ-, -äh-) 1579 osv. -skelt 1675. -skild (sch-, -lld(h)) 1627 osv. -skildz (-tz) c. 16551667. -skiljd (-gd) 17471952. -skiljdt (-jt) 17671853. -skils 1587. -skilt (-llt, -dt) 15791913. -skylt 1666)
Anm. De anv. av ordet som inte tas upp här räknas som klart verbala o. behandlas under SÄRSKILJA.
Etymologi
[jfr d. særskilt, nor. nn. særskild, äv. serskild, nor. bm. særskilt; ssg av SÄR o. p. pf. av SKILJA. — Jfr SÄRSKILJA]
1) som bildar l. utgör l. betraktas ss. en självständig individ l. enhet l. ngt för sig, skild l. avvikande från l. annorlunda än annan l. annat l. andra av samma l. liknande slag; äv. i fråga om ngn l. ngt i hans l. dess logiska motsättning till ngt allmänt (se ALLMÄN III) som han l. det utgör del av l. representerar; ss. adj. numera nästan bl. i attributiv ställning (se dock c, e, f); med pluralt huvudord särsk. liktydigt med: olika (se OLIKA, adj. oböjl. I 1 a). Det diskuterar vi en annan gång, det är en särskild fråga (l. sak). VarRerV I 4 b (1579). Then Christelige Religionen .. är .. ifrån the beskaffenheter befrijad, som then Judaiske sährskild giorde. Brask Pufendorf Hist. 380 (1680). Särskilta Landskaps Lagar (vilka) Konung Magnus Erichson uti thet 14de hundrade Åhret begynte uti en för hela Riket beqwäm och almän Lag at sammanfatta låta. Lag 1734, Föret. s. 3. Af de särskilda arter, hwilka höra till detta slags hwalar (dvs. bardvalar) .. anses Grönlandshwalen för den största. Holmström Ström NatLb. 1: 65 (1851). Detta särskiljande af olika sidor hos verkligheten är fullt tillräckligt för att fastställa särskilda vetenskapsområden. Schéele Själsl. 5 (1894). Var det inte nog, att de kom särskilt resande för att säga, att de ville hjälpa oss? Lagerlöf Holg. 2: 480 (1907). Det går ju inte att ha en särskild skola för bara sex barn. Lindgren AllBarn 27 (1946). Det behövs särskilda åtgärder från USA för att staterna i Karibien inte skall förlora stort på Nafta. GbgP 12 ⁄ 6 1994, s. 13. — särsk.
a) (†) som inte passar ihop med ngn l. ngt av samma slag, udda. BoupptVäxjö 1836. 5 par knifvar och gafflar och 3 särskilda knifvar. Därs. 1858.
b) i distributiva uttr.; jfr c slutet. Ther hela Rätten .. ey äro alle om en mening ense, tå säger hwar en af Assessorerne, begynnandes ifrån then nederste til then öfwerste, sin serskilte mening. Schmedeman Just. 1183 (1687). Intet kreatur är, som får äta alla slags mat och örter, som förekomma, utan hvartdera har fått sin vissa lått och särskilta spis. Biberg Linné Oec. 63 (1750). En särskilt luckt hvar blomma kastar; / Och när et lyckligt väder hastar, / Du på en gång dem alla får. VittArbSamhSthm 1: 62 (1759). Jag skulle .. vilja att alla människor vore såsom jag. Men var och en har fått sin särskilda nådegåva från Gud, den ene så, den andre så. 1Kor. 7: 7 (Bib. 1917; äv. i NT 1981).
c) (utom i slutet numera föga br.) ss. adv., förr äv. ss. predikativt attribut, i fråga om ngn l. ngt i förhållande till grupp som han l. det ingår i l. räknas till: för sig (se FÖR, prep. I 34); en och en; motsatt: i grupp, tillsammans med andra. Desze 2 witne Hans Wulff och Hinrich Struchmann blefue på theres eedh särskilte förhörde. 3SthmTb. 5: 267 (1604). Så säger Herren i Huuset, när han seer at Drängen intet gör hwad han skal, så talar han honom särskildz til. Rudbeckius Luther Cat. 116 (1667). Deras (dvs. manfolkens) hjärta och deras sinnen kunna werka särskildt. Riccoboni Catesby 138 (1761). Handlingarna i denna fråga äro på nådig befallning särskildt tryckta. De Geer Minn. 1: 217 (1892). — särsk. (fullt br.) i distributiva uttr.; jfr b. Sångfoglar, hwilka han läter läfwa, inslutar han i Fogleburen, entera några tilhopa, eller hwartera serskildt. Schroderus Comenius 429 (1639). Pröfwa hwart ord särskildt, så wäl i Etymologiskt som Grammatiskt afseende. DA 1768, nr 39, s. 1. (Paulus) gick .. in i helgedomen och gav till känna när den tid skulle gå till ända, för vilken de hade låtit helga sig, den tid före vars utgång offer skulle frambäras för var och en särskild av dem. Apg. 21: 26 (Bib. 1917; NT 1981: för var och en av dem). (Förvaltaren) kallade till sig sin herres gäldenärer, var och en särskilt. Luk. 16: 5 (Därs.; NT 1981: en i sänder). Hälsa vännerna, var och en särskilt. 3Joh. 15 (NT 1981).
d) (i fackspr.) i mer l. mindre fasta uttr. — särsk.
α) i fråga om styrelse l. förvaltning o. d. Äskar Konungen af Riksens Ständer et serskildt Utskott, at med Honom öfwerlägga om Ärender .. utwälje Riksens Ständer et sådant. RF 1809, § 54. Fonder för särskilda statsändamål .. stå under Kongl. Maj:ts disposition utan att riksdagen har någon rätt att deröfver förfoga. Linde Kam. 169 (1867). Rätt att .. föra särskild talan. 1NJA 1950, s. 8. Spionpolisens, numera kallad särskilda polisverksamhetens, ställning. SvD(A) 1961, nr 111, s. 23. Aktiebolag och ekonomiska föreningar .. skall avsätta 15% av sin vinst för år 1974 till särskild investeringsfond. PropRiksd. 1974, nr 177, s. 1.
β) i fråga om undervisning o. d. Det synes .. oundgängligen nödvändigt att de särskilda kurserna i språk och matematik får bibehållas även i framtiden. MotRiksd. 197980, nr 374, s. 8. Bidrag utgår till kostnader för särskild undervisning för elever som på grund av handikapp, långvarig sjukdom eller sjukdom som tvingar till upprepad kortare frånvaro inte kan deltaga i vanligt skolarbete. PropRiksd. 1979— 80, nr 100, Bil. 12, s. 263.
e) (numera mindre br.) i förhållande till ngn annan l. ngt annat i rummet: avskild, utan kontakt; med pluralt huvudord äv. med reciprok bet.: avskilda från varandra; äv. i utvidgad l. bildl. anv.; äv. i överförd anv., särsk. om levnad som förs i avskildhet; jfr f. Hwadh heller .. (örlogsskeppen) äro tilsammans eller särskilte och uti åthskillige Hambner. RF 1634, § 11. Enslighet och särskild lefnad gifwa, / Så liuflig hiertans roo. Spegel TPar. 142 (1705). (Barnen med fläckfeber) lät iag straxt skilja från de öfrige barnen och efwen dem som kopporne smittadt hålles nu i serskilte rum. HH XXXII. 2: 24 (1783). Gud sade: ”Samle sig det vatten, som är under himmelen på en särskild plats, så att det torra blifver synligt”. 1Mos. 1: 9 (öv. 1893). Då tillgångarna ej medgåvo mera, stannade man (vid tillbyggandet av Lunds katedralskola år 1850) vid en enkel och stillös länga utmed Svanegatan, försedd med ett särskilt trapphus anbragt mitt på huset. MinnSvLärov. 1: 22 (1926).
f) (numera mindre br.) i förb. med uttr. inlett av prepositionen från, med huvudord angivande vad ngn l. ngt avviker l. är skild resp. skilt från; särsk. i predikativ ställning; äv. med anslutning till e. Then, som aff äghen skickeligheet, seeder och Adelighe dygd wärd är at blifwa känd och kunnig och ifrån meenigheeten seerskild. Girs Edelh. B 8 a (1627). Jag (skulle) af egne medel .. låta förfärdiga en kakelugn uti .. (kammaren), N. B. det är ett kallrum eller sommarrum, som war särskilt ifrån hans och hustruns rum. Roland Minn. 10 (c. 1748). Går och säger Hans lärjungar och Petro. Han nämner Petrus särskildt ifrån de andra. Nohrborg 119 (c. 1765). Begrepp är en från alla andra serskild föreställning, d. v. s. en sådan, som föreställer något, från alla andra föreställningars serskildt föremål. Rein Log. 8 (1882). Långt särskilda från de andra ligga de soldater, som drabbats av stelkramp. Hedin Front. 251 (1915). Jag satt lutad över bokstäver som jag med den finaste av knivar särskilde från sina betydelser, och jag gjorde det med en inre rysning därför att jag påmindes om Hedvig. Hedvig särskild från sin helhet. Tunström Tjuven 241 (1986).
g) (utom i ordböcker o. d. numera föga br.) ss. adv., ss. inledning till mer specialiserad beskrivning l. exemplifiering: till exempel, bland annat; äv. närmande sig 3 b. De andliga (intressena) hafva varit föremål för våra nya lagstiftares omsorg .. särskildt veta vi huru som hufvudstadens folkskolor blifvit omorganiserade. Strindberg NRik. 18 (1882). Engelskans bestämda artikel motsvarar obestämd artikel i svenskan i vissa värdebestämningar med ord såsom price, rate, value, amount, särskilt i uttrycken at the price of till (för) ett pris av, at the rate of (osv.). (Elfstrand o.) Gabrielson 7 (1945).
2) betecknande att ngn l. ngt urskiljs som en med kända karakteristika bestämd individ l. enhet som den talande avstår från l. har svårt att ge mer identifierande beskrivning; äv. i eufemistiska uttr.; svårt att skilja från 1. Han röker bara vid särskilda tillfällen. Hans Eminence .. berättade sig genom särskilta Bref förnummit, huru hurtigt .. (avunden) segrade öfwer det tappraste Folkeslag i werlden. Dalin Arg. 1: 144 (1733, 1754). (Värdinnan) skickade en skärskilt rätt åt en af sina drängar, som han åt gerna. SvMag. 1766, s. 196. Vid femtiden, när det ljusnat, reste sig den barmhertige samaritanen med ett miserabelt lynne, hoppade i byxorna, fick fatt i en särskild nyckel och sprang ut på gården. Strindberg Skärk. 49 (1888). Den särskilda allt förstorande ömhet som kärleken ger. Wägner NattS 137 (1926). Det var en särskild sorts händelser hon råkade ut för . . inte vilka som helst. Sjögren TaStjärn. 86 (1957). — särsk.
a) i uttr. något särskilt. Det är något alldeles särskildt med den första omfamningen mellan ”mor” och ”mormor”. Hedenstierna FruW 156 (1890). Var och en av herrarna trodde att det var något särskilt mellan honom och henne. Fröding ESkr. 2: 75 (1892). Baronen fick .. höra hur glada de två byarna voro åt sin lärarinna. — Det är något alldeles särskilt med henne, sade nämndeman. Wägner Sval. 38 (1929). Har det varit något särskilt mens jag har varit borta? Johnson GrKrilon 491 (1941). Du har blivit tystare än vanligt. Är det nåt särskilt? Antti MyckJord. 55 (1987).
b) i negerat uttr., särsk. i uttr. ingenting särskilt; jfr 3 a. Björkman (1889). Som ni vet var hustru min rent galen i människan (själf kunde jag aldrig finna nåt särskildt med henne). Cavallin Kipling Wi 50 (1897). Vad är det med Blenda? — Inget särskilt. Gustaf-Janson ÖvOnd. 55 (1957). Den röda kistan stod där som förut. Det var ingenting särskilt med den. Delblanc Gunn. 52 (1978).
3) [bet.-utveckling ur 1 o. 2] betecknande att ngts intensitet l. grad l. mängd överträffar det vanliga l. normala. Ättehögar i denna trakt äro af serskild storlek. Iduna 2: 21 (1811). Somliga bland dem tycktes ha särskildt roligt åt någonting. Wulff Dante 111 (1897). Suffragetterna hafva i dessa dagar börjat utveckla en alldeles särskild energi. PT 1914, nr 118 A, s. 2. (Beskowska skolan) räknades som särskilt förnämlig. Bland andra fingo Oscar II:s fyra söner där sin undervisning. Höglund Branting 1: 85 (1928). Han minns er med särskild värme. 2Kor. 7: 15 (NT 1981). — särsk.
a) i negerat uttr., med försvagad bet.; äv. litotetiskt; jfr 2 b. Äfven det poetiska sinnet utvecklades hos .. (F. M. Franzén) hastigt, oaktadt, såsom han sjelf säger, de rent yttre omgifningar, i hvilka han uppväxte, ej kunde sägas särskildt egnade att gifva inbillningskraften näring. CDafWirsén i 3SAH 2: 138 (1887). Vi arbetade alla tre nu, vi voro trötta, då vi råkades, och ingen av oss var så särskilt briljant. FoU 25: 298 (1912). Mitt värdfolk passade icke . . särskilt väl ihop. Hallström Händ. 32 (1927). Är du trött, frågade han. — Inte särskilt, svarade jag. Sundman TvåDag. 29 (1965).
b) ss. adv., angivande att förhållande l. omständighet l. egenskap överträffar annan l. annat l. andra: företrädesvis, framför allt, i synnerhet. Wirsén NDikt. 182 (1880). Så förmanar jag särskildt och bevekligt eder, I blifvande lärare, att I dagligen bedjen Gud om denna nådegåfva. Flensburg KyrklT 199 (1892). Särskildt om mornarna .. (är) hela rummet tillvispadt. Wägner Norrt. 12 (1908). Gån bort och sägen till hans lärjungar, och särskilt till Petrus: ’Han skall före eder gå till Galileen’. Mark. 16: 7 (Bib. 1917). Kvinnor, särskilt yngre, lockar ju alltid. Johnson DrömRosEld 84 (1949). Särskilt ber jag om er förbön, så att jag snart kan komma tillbaka till er. Hebr. 13: 19 (NT 1981).
Avledn. (numera mindre br.): SÄRSKILDHET, förr äv. SÄRSKILTHET, r. l. f. (särskild- 17491952. särskilt – 17951872) till 1.
1) förhållandet att skilja sig från annan l. annat o. utgöra något för sig; äv.: förhållandet att inte stå i närmare förbindelse med annan l. annat, isolering (se isolera 1 (c)); äv. konkretare, om sak som utgör ngt för sig; jfr enskildhet 2 a. Lind 1: 622 (1749). Det är .. en afgjord sak, att vi icke känne särskilldheters natur, eller alla de kännemärken, hvarigenom en af dem skilljes från alla de öfriga. Men så är det icke med slag och slägten, hvilka äro allmänna begrepp, som på en gång innefatta en oändelig mängd af särskilldheter. De Rogier Euler 2: 209 (1787). Jag har tänkt mig hos menniskan .. en yttre (sida), som bestämmer hennes särskildhet, gör henne till ett för sig varande bestämdt jag. Runeberg (SVS) 9: 327 (1859). I mån som de nordiska staterna mera och mera utvecklade sig i sin särskilthet (osv.). Weibull o. Tegnér LUH 1: 8 (1868). Hon hade väl fantiserat upp en saga, hon som alla i rädslans land, när ensamheten blir för svår, och särskildheten. Idun 1952, nr 25, s. 34.
2) detalj (se d. o. 6), enskildhet (se d. o. 2 b); i sht i pl. Uti mitt Långa opus ingår jag intet i särskiltheterne men i Contourerne och formerne af saken. CAEhrensvärd Brev 2: 41 (1795). Med alla särskiltheterna i vårt visserligen icke enkla statsväsen var .. (C. F. af Wingård) noga bekant. HReuterdahl i 2SAH 26: 202 (1852). Främlingen hade varit liten, mörk och spenslig, på detta tvekade hon inte; naturligtvis inte heller på att han haft hatt, rock, skor, byxor o.s.v., men beträffande dessas särskildheter visste hon platt intet. Hammenhög FallSehl. 50 (1939).

 

Spalt S 16304 band 33, 2002

Webbansvarig