Publicerad 2002   Lämna synpunkter
SÄNKRÄT säŋ3k~rä2t, adj.; n. o. adv. SÄNKRÄTT säŋ3k~rät2; förr äv. SÄNKRÄTT, adj.
Ordformer
(-rät, adj. 1889—1899. -rätt, adj. 1847—1873. -rätt, adv. 1788—1892)
Etymologi
[liksom d. sænkret efter t. senkrecht, sannol. utlöst ur likbetydande ä. t. senkelrecht, ssg med senkel, blylod (se SENKEL) o. recht, rät (se RÄT, adj.1 (jfr äv. SÄNKE, sbst.3))]
(numera föga br.) lodrät. Rinman 1: 306 (1788). Moskéernas väggar .. voro icke jemna, sänkräta ytor utan vågiga, liksom skrynkliga och skrumpna. Heidenstam End. 277 (1889). Två manshöga .. stolpar, mellan hvilka varpen hängde sänkrätt. Dens. Alienus 2: 46 (1892). Vägen upp till Splügen har syskontycke med Via Mala, har samma sänkräta, svindlande fjällväggar, samma i djupet sjudande ström. Dens. Tank. 199 (1899).

 

Spalt S 16274 band 33, 2002

Webbansvarig