Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SYN- ssgr (forts.):
SYN-ERES -ære4s, äv. -er-, r.; best. -en; pl. -er. Anm. I sht förr användes ofta den gr.-lat. formen synæresis (-eresis). Rabe GrElGr. 11 (1857). 2SvUppslB (1954). [jfr eng. synæresis, syneresis, fr. synérèse, senlat. synaeresis; av gr. συναίρεσις, sammandragning, kontraktion, senare leden bildning till αἱρεῖν, taga, möjl. rotbesläktat med find. sármaḥ, flytande]
1) språkv. sammandragning i uttalet av två stavelser l. (vanl.) två bredvidstående vokaler i ett ord till en. Klint (1906). NE (1995).
2) kem. om separation av vätska från ett gel (dvs. en kolloidal lösning som befinner sig i gel). LexKemi (1976). TNCPubl. 88: 164 (1988).

 

Spalt S 15653 band 33, 2000

Webbansvarig