Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SYNBARLIG sy3n~ba2rlig, stundom 040 (-ba’rlig WoJ (1891)), adj. -are. adv. -EN (se SYNBARLIGEN), -T (numera bl. mera tillf., Remmer Theat. 2: 55 (1815), Zilliacus Hågk. 145 (1899)).
Etymologi
[avledn. av SYNBAR. — Jfr SYNBARLIGEN]
synbar (se d. o. 1); äv. i utvidgad anv.: märkbar l. tydlig l. påtaglig l. uppenbar, i sht förr äv. ss. adv.: synbarligen, uppenbarligen; förr äv. allmännare: som ses l. syns, synlig, äv. ss. adv.; ss. adj. numera bl. i attributiv anv. Utan någon synbarlig förvåning. Till hans synbarliga förtjusning. Er sång åt hjeltarne ger minnets evighet, / Min pensel ställer dem synbarligt fram i dagen. Remmer Theat. 2: 55 (1815). Man ser i detta ögonblick (dvs. då han just dödförklarats av talaren) .. artisten, som sjelf närvarande i församlingen uppreser sig .. lång och synbarlig. Leopold 5: 504 (c. 1817). I detta ögonblick hördes det skrällande ljudet af en kurir-klocka, och mannen bleknade synbarligt. Runeberg (SVS) 7: 98 (1836). (Sv.) Synbarlig .. (t.) sichtbar; deutlich. SvTyHlex. (1851). Sullivan tog igen en lång klunk, behöfde det synbarligen för att hålla tankarna tillhopa, och tänkte lika synbarligt alls icke på att (osv.). Zilliacus Hågk. 145 (1899). Hon lyssnade med synbarlig förvåning. SvHandordb. (1966). — särsk. (†) om dröm: tydlig. Dess hjerta af fröjd uppvärmdes ånyo, / att hon vid midnattsstunden förnam synbarliga drömmen. Johansson HomOd. 4: 841 (1841, 1844).
Avledn.: SYNBARLIGHET, r. l. f. (†) om egenskapen l. förhållandet att vara synbar, synbarhet (se d. o. 1). (Omkring träklumpen) drog han .. en ring på jorden af temlig synbarlighet. Leopold 5: 86 (c. 1820). Grunderne till denna synbarlighet äro likaså litet synbarliga hos Förf. som hos Anm. Boström 3: 75 (1834). Björkman (1889; med hänv. till synbarhet).

 

Spalt S 15613 band 33, 2000

Webbansvarig