Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SYNBAR sy3n~ba2r, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr d. synbar, nor. synbar; jfr äv. t. scheinbar; till SYN, sbst.2 (o. SYNA, v.2, SYNAS). — Jfr SYNBARLIG, SYNBARLIGEN]
1) som kan l. är möjlig att ses, synlig (se d. o. 1); äv. i utvidgad anv. (utan l. med föga tanke på synintryck): märkbar l. tydlig l. påtaglig l. uppenbar, ofta ss. adv., särsk.: märkbart l. tydligt osv.; ss. satsadv. förr äv.: synbarligen; i sht förr äv. allmännare: som framträder för ögonen, som ses l. syns, synlig. Med synbar oro, stolthet, förvåning. Synbara förbättringar. Gräz, Örter, Blomster, Trän, ock hwad meer synbart är / På Werdens runda Kloot. Lucidor (SVS) 38 (1668). At kunna med fördelacktighet anställa mättningen, är nödigt, at .. (lantmätaren) först tager Ägorne uti ögonsickte .. och låter upsättja wisza tekn uppå höga och widt synbara Berg och högder. LandtmFörordn. 19 (1725). Det är synbart att man vill föra er bakom ljuset. Weste FörslSAOB (c. 1817). Det är hon sjelf, ja synbart. / Trollbild! snart, ack snart du talar. Tranér Anakr. 32 (1827, 1833). Bergarten är sällan synbar. Hisinger Ant. 4: 118 (1828). Modren var en ståtlig, junonisk gestalt, med högburet hufvud och ännu synbara drag af en fordom stor skönhet. Ljunggren Resa 180 (1871). (Kejsaren) vinkade .. synbart rörd, med handen. Lundegård Stormf. 42 (1893). Denna lösning (av kininsulfat) släpper igenom alla för vårt öga synbara strålar. Lidforss VäxtLiv 21 (1904). Knappt synbart för blotta ögat. SvHandordb. (1966). — jfr O-SYNBAR. — särsk.
a) (†) i uttr. låta arbete bliva synbart, låta publicera arbete. LandtmFörordn. Föret. A 4 b (1765).
b) (†) närmande sig bet. dels: framskjuten l. framstående l. bemärkt o. d., dels: offentlig. Jag för min del var ganska glad däråt, ty jag såg förut, att en dylik upphöjelse, om den blifvit synbar, skulle uppväckt en jalousie. Kellgren (SVS) 6: 93 (1780). (Till oppositionen 1719 hörde bl. a.) Sjömannen Carl Hans Wachtmeister, med väl flere, mer och mindre synbare eller som ville icke synas. HSH 7: 260 (c. 1800). Ju mera synbar plats någon äger i samhället, ju mera måste han darra att blottställa sig. Leopold 3: 407 (1801, 1816). De främst uppsatte och antingen mest synbara eller mest odlade Classer i Samhället. AGMörner i 2SAH 6: 223 (1812).
c) (†) närmande sig bet.: verklig. Fredric (I) blef först synbar Regent sedan kröningen. HSH 7: 283 (c. 1800).
2) (†) om vittne: som med egna ögon sett vad som inträffat, åsyna. Nordforss (1805).
3) (numera mindre br.) skenbar; ss. adv.: till synes. Vid upblänkningarne märktes ej ringaste öfverensstämmande, så at säkert bägges (dvs. ett norrsken och kornblixtar) gemenskap var blott synbar. Bergman Jordkl. 2: 101 (1774). Ibland de stycken af den Astronomiska Vetenskapen, som ännu tarfva förbättring, räknar jag Läran om Planeternas Synbara Rörelser och Stånd. VetAH 1786, s. 193. (K. L. Rahbeks smådikter) äro så enkla, ofta synbart obetydliga. Nicander Minn. 1: 23 (1831). WoH (1904).
Ssgr (†; till 1): SYNBAR-BLIVEN, p. adj. (som blivit) förnimbar l. synbar. Du står framför mig, min lefnads sköna genius, synbarblifna urbild för mitt begrepp om skönhet och helighet. Atterbom FB 285 (1818).
-GÖRA, -else (JournLTh. 1813, nr 74, s. 4, Atterbom PhilH 15 (1835)). göra synbar l. åskådlig; konkretisera (ngt); jfr synlig-göra. Du, som fått den afundswärda förmågan att synbargöra bilden i din fantasi, — med hwilka .. egenskaper .. wille du wäl framställa idealet af en werklig Lärd? Polyfem III. 44: 2 (1811). Skulptörens plikt är att .. synbargöra ett inom hans fantasi lefwande ideal. Därs. IV. 1: 1. Ljuset kommer inom esthetiken i betraktande närmast såsom det, hwilket synbargör det sköna. Ljunggren Est. 2: 121 (1883).
Avledn.: SYNBARHET, r. l. f. [jfr d. synbarhed]
1) till 1, om egenskapen l. förhållandet att kunna ses l. synas, förr äv. allmännare, om egenskapen l. förhållandet att ses, särsk. i konkretare anv., om ngt som ses l. syns (l. synbilden därav), särsk.: synligt fenomen (se d. o. I 1); äv. i utvidgad anv., särsk.: åskådlighet l. tydlighet o. d. Så att det tyckes vara troliget att Sohlen och anat mera har varit af Gud alzmächtig förut skapat så som för ämnen både till lius, mörker och tijder, så väll som andra synbarheter som under de 6 dagar blefvo fram tedda. Polhem ESkr. 3: 239 (c. 1720). (Den sfäriska astronomin) förklarar alla de synbarheter (Phänomener) på himmelen, som äro för alla desz kroppar gemensamma. Bergklint MSam. 1: 152 (1781). Förändringarna i vegetationen (i Lappland) ske med mångdubbelt större hastighet och synbarhet än i mera tempererade länder. VetAH 1810, s. 107. I det följande ger Ängeln synbarhet åt det han beskrifver. JGOxenstierna 4: 422 (1815). Såvida t. ex. ett föremåls upplysning är grunden till dess synbarhet, så vida är den högre graden af den förra också grunden till den högre graden af den sednare. Boström 3: 75 (1834). Ja! svårt är färdas genom stormig våg, / Dock — farans synbarhet din kraft fördubblar. Kræmer Diam. 11 (1857). Styrmannen hade .. sagt att det icke fanns något att anmärka på synbarheten hos ångaren Alix’ lanternor. ÖgD 20 ⁄ 9 1933, s. 4.
2) (†) till 3: skenbarhet; äv. konkretare, om skenbar rörelse. Häraf kan slutas, at Läran, om Planeternas Synbarheter, icke ännu blifvit med Geometrisk noghet afhandlad. VetAH 1786, s. 193. Möller (1807).
Ssgr (till synbarhet 1): synbarhets-avstånd. avstånd för ngts synbarhet. DN(B) 4 ⁄ 2 1961, Motortrafik s. 3.
-gräns. gräns för ngts synbarhet. NFMånKr. 1938, s. 837.
-period. period då ngt kan l. är möjligt att ses. I fråga om Saturnus är man för detta ändamål (dvs. kontroll över rotationsrörelsen) hänvisad till ganska kortvariga synbarhetsperioder hos en eller annan .. fläckbildning. Bergstrand Astr. 455 (1925).

 

Spalt S 15611 band 33, 2000

Webbansvarig