| Publicerad 1999 | Lämna synpunkter |
SVÄNGA sväŋ3a2, v.2 -er, -de, -t, -d.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med avs. på häst: svämma (se SVÄMMA, v. I 1); jfr SVÄNNA. Weste (1807). Djuren få ej för länge vistas uti vattnet, och man gör vida bättre att svänga dem två gånger årad med en kort mellantid, än att låta dem på en gång vara längre tid i vattnet. Sjöstedt Husdj. 2: 142 (1862). ”Svänga hästar” är ett extra nöje, återkommande blott ett par gånger under hela exercistiden. I stället för att ryktas föras hästarne ned i ån .. med ryttare i adamsdräkt eller linnebyxor och mössa, beväpnade med halmviskor och ridande barbacka. Kuylenstierna GKasern. 27 (1901). LoW (1911).
Spalt S 15378 band 32, 1999