Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVING, sbst.2, r. l. m.; anträffat bl. i pl. obest. -ar
Etymologi
[till SVINGA, v.2]
(†) Svängare, eller Svingar, kallas vid tråddragerier, vid vattuverk, de trådor, som sitta nederst uti ställningen och nedtryckas af hjulstockens kuggar, då de med den andra ändan draga trådsaxarne .. förmedelst de knän, som med järnlänkar därvid äro häftade. Rinman 2: 941 (1789).

 

Spalt S 15179 band 32, 1999

Webbansvarig