Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVIKA, sbst.2, oböjl.
Etymologi
[sannol. kontamination av vika (i uttr. ge vika) o. sviga (i uttr. ge sviga)]
(†) i uttr. giva l. ge svika, ge efter, ge vika; äv. bildl. Hwartill tjente en twänne dagars bullersam öfwerläggning och det derwid tagne besluten? .. Att sedermera med remord ändra desamma, och få gifwa swika för 3:ne Stånds Beslut. AdP 1789, 1: 192. Stiernstolpe Pope BortröfvHårlock. 19 (1819).

 

Spalt S 15114 band 32, 1999

Webbansvarig