| Publicerad 1998 | Lämna synpunkter |
SUSPENSOAR sus1pensωa4r l. sys- l. -paŋ- l. -so-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
påsliknande anordning vanl. av tyg använd l. avsedd att stödja o. bära upp mannens pung vid sjukdom l. att skydda den från skada vid utövande av vissa idrotter (t. ex. ishockey); äv. om liknande anordning för häst; förr äv. om bråckband; äv. bildl.; jfr SUSPENSORIUM. Pfeiffer (1837). ”Mina fina emaljerade bröder, I skolen, såsom jag, sätta suspensoir på er horizont” — sa’ källarmästar Österberg åt studenterne. Holmström Sa’ han 58 (1876). Vid åderbråck kring testiklarna och sädessträngarna minskar man trycket i venerna genom att anlägga ett upphängningsband (s. k. suspensoir) för pungen. Wretlind Läk. 6: 132 (1898). Genitalierna, särskildt testiklarna må man före täflingskampen alltid med suspensoir fästa högt upp. IdrB 5: 99 (1907). Suspensoarer av bomullsstrumpstolsgods med vidsydda band för bandagets fasthållande. VaruhbTulltaxa 1: 323 (1931). SDS 26⁄7 1988, Bil. s. 8 (för häst). — jfr SPORT-SUSPENSOAR.
Spalt S 14695 band 32, 1998