| Publicerad 1998 | Lämna synpunkter |
SURR sur4, sbst.1, n. (LykkoPris E 1 a (1689) osv.) l. (i bet. 2, tillf.) r. (SEN 4201: 68 (1955), GbgP 3⁄12 1987, s. 11, osv.); best. -et, ss. r. -en; pl. (i bet. 1—3) =.
1) motsv. SURRA, v.1 I 1, om handlingen l. verksamheten att surra; äv. om entonigt, dovt, klanglöst ljud, surrande l. brummande ljud, surrande; särsk. dels (o. urspr.) om sådant ljud som uppstår vid insekters flykt, dels om sådant (starkare) ljud som frambringas av motor l. maskin l. redskap l. hjul o. d. som vibrerar l. roterar; äv. bildl. Surret från humlor och bin, från en motorbåt, en bil, en fläkt. Lind (1749). Aftonflugans surr i luftig dans. Atterbom Lyr. 3: 115 (1816). Der blef eld i spiseln, surr i spinnrocken, slammer i väf-stolen, lif på sybordet. Bergman GotlSkildr. 363 (1882). I fabrikerna ljuda maskinernas dova, entoniga, nivellerande surr. Wrangel Dikten 6 (1912). Telefonernas irriterande surr. SvD 26⁄1 1917, s. 6. Hissen hade nått bottenvåningen, den elektriska motorn hade slutat sitt surr. Hedberg Räkn. 6 (1932). Min bror hade alla sina intressen i en avlägsen stad mitt i nutidslivets surr och fabriksbuller. Rääf Sugimoto BlmrNJord 340 (1934). (Biet) sänker sig med surr mot marken. Collinder Kalev. 117 (1948). Hedberg DockDans. 121 (1955; bildl.). — jfr BI-, HUMLE-, MOTOR-, SLÅTTERMASKINS-, SPINNROCKS-, VING-SURR m. fl. — särsk.
a) (†) om ljudet från en porlande källa. Sj här wår (källa) Hippocren .. glömmer ey sin Plikt, / Som mäd ett roligt Surr wårt Wisdoms watten giuter. LykkoPris E 1 a (1689).
b) om det ljud som åstadkoms av röster (som hörs på avstånd) o. som blandas samman (så att sammanhängande tal icke kan uppfattas); stundom liktydigt med: stim l. sorl. Sistlidne Söndagsafton; då var här barnbal och ett surr af främmande, som räckt i flera dagar. PDAAtterbom i BrefLindblad 94 (1838). Ett surr av ilsket samtal nådde oss, då vi stodo utanför hans dörr. Hildén Ashton-Wolfe Brottsl. 98 (1929). Fyrtio fastighetsägares surr stiger, de surrar som ett jättestort humlebo. Moberg Rosell 102 (1932). Vilket larm, vilket surr av röster och rop! Hedin ErövrTibet 209 (1934). Johnson DrömRosEld 280 (1949). — jfr STUDENTSKRIVNINGS-SURR.
c) om surrande hörselförnimmelse i örat (öronen) l. huvudet. Mina krämpor (blev) en visa i kvarteret … gikt, bröstsjuka, snuskvaf .. och surr i hufvudet. Heidenstam Karol. 1: 23 (1897).
2) [delvis specialanv. av 1 b] (numera mindre br.) motsv. SURRA, v.1 I 2, om dovt l. brummande l. surrande ljud från musikinstrument. Då och då instämde på närmare håll tamburinens raska surr från någon villas löfhvälfda terrass (i ljudet av kyrkklockorna). FWScholander (1844) i 3SAH 13: 166. När hon som deja dansade på logen / Vid nyckelharpans surr. Tigerschiöld Dikt. 1: 56 (1888). Folk tänker sig vanligen Skottland som ett bergigt land, där vilda skottar dansa i kiltar med bara knän till säckpipornas surr. Bonde Sant 279 (1934). — jfr NYCKELHARP-SURR.
3) (vard., numera bl. mera tillf.) motsv. SURRA, v.1 I 3, om bullrande liv l. larm o. d.; särsk. om sådant liv osv. som uppstår vid förtäring av alkohol, ofta liktydigt med: utsvävning l. dryckenskap l. svirande l. festande; förr särsk. i uttr. leva i surr, leva i sus o. dus. (Sv.) Surr, (lat.) Bacchantium tumultus. Sahlstedt (1773). Denna hand som förr i ständigt sus och surr / Til glaset sträktes ut. Bellman (BellmS) 5: 101 (1783). Då jag kommer till Upsala, är det .. ett sådant wirrwarr af festiviteter, bestyr, middagar och annat surr, att vi knappt hinna talas vid. Beskow (1842) i 3SAH XXXVII. 2: 118. Vi ha som vanligt lefvat i surr. Runeberg BrWalter 6 (1861). (Eng.) to be out .. on the spree, (sv.) vara ute på skoj, på ”surr”, på ”luft”. WoL 1353 (1889).
4) (tillf.) om instrument l. redskap o. d. som ger ifrån sig ett surrande ljud. Signalgivare .. Summer, surr, knarr. SEN 4201: 68 (1955); möjl. att hänföra till 1. Apparaten, som kallas babyrocker eller ”surren” kopplas vid sängen och ger ifrån sig vibrationer och ett surrande ljud vilket tycks få barnen att somna. GbgP 3⁄12 1987, s. 11.
Spalt S 14658 band 32, 1998