Publicerad 1998   Lämna synpunkter
SUPIN, adj.
Etymologi
[jfr eng. supine; ytterst av lat. supinus, bakåtböjd, bakåtlutad, högdragen, slapp, loj, avledn. av (roten i) super, över (se SUPER-), superus, högre (se SUPERIOR, sbst.). — Jfr SUPINERA, SUPINUM]
(†) bildl.: högdragen l. dryg l. dyl. Jag .. tvingas att föredraga, huruledes kapellanen här vid domkyrkan .. månde den 2 hujus .. då jag .. träffade Ven. Consist. Notarium hederlige ock vällärde Härr Johan Strelingium vid torjet ock med honom något confererade, mig med sådan supin otidighet överila. Läktorn 6 (1678).

 

Spalt S 14601 band 32, 1998

Webbansvarig