| Publicerad 1998 | Lämna synpunkter |
SUPANMAT sɯ3pan~ma2t, r. l. m.; best. -en.
(numera bl. i skildring av ä. förh.) (tjock) flytande mat som ätes med sked, skedmat, soppmat; soppa (se SOPPA, sbst.1 2); ngn gg äv. om dryck; jfr SUPA, sbst., SUPA, v. 3 e, SUPA-MAT, SUPAN, SUPAR-MAT, SÖPE. The steckte och bräckte (matvarorna) äre hälsesammare än the sudna, eller the som äre medh supanmaat. Schroderus Comenius 437 (1639; t. orig.: die in der Brühe liegen). (Hotellgästen) gömde hos sig några stycken bröd, så at han ej behöfde betala bröd, til at blöta i supanmaten eller drickat. Weise 1: 80 (1769). Under slåtter och sädesbergning är sur mjölk den enda supanmaten. KrigVAT 1842, s. 241. Föda, som .. (magen) aldrig bekom annat än i torr och otillagad form, med en klunk vatten efter som supanmat. Törnblom Barnaoff. 46 (1911). I Uppland (var matordningen vid 1700-talets slut) .. klockan sju: sill eller strömming med rovor samt som supanmat mjölk eller välling. Levander FattFolk 15 (1934).
Spalt S 14578 band 32, 1998