| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
SUBTRAKTION sub1trakʃω4n, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -er. Anm. Förr användes äv. den lat. formen subtractio. AJGothus ThesArithm. 21 (1621). Aurelius Räkn. C 2 a (1633).
1) (i fackspr.) motsv. SUBTRAHERA 1: handlingen att dra ifrån l. ta bort ngt från ngt, fråndragning, borttagande; minskning. Sahlstedt (1773). En vinkel kan få tillökning åt jakad led, så väl genom Addition af en jakad vinkel, som genom Subtraktion af en nekad. VetAH 31: 24 (1810). Bössor hade icke hunnit åstadkomma någon väsentlig subtraktion av fågelvärlden. Hagberg Linnæus 17 (1939). Består den ursprungliga bilden av en ordinär röntgenbild och modifieringen utgöres av att t ex kontrastvätska injiceras i ett blodkärl kallas metoden subtraktion. ForsknFramst. 1969, nr 4, s. 6.
2) mat. motsv. SUBTRAHERA 2: handlingen att subtrahera; i sht om det räknesätt (se d. o. 3) som används då man subtraherar; äv. mer l. mindre bildl. Lilius SpråkvOrdv. 215 (cit. fr. 1712). Subtraktion i hela tal, i bråk. Weste FörslSAOB (c. 1817). Almqvist Kap. 18 (1838; i bild). Genom subtraktionen finner man, huru mycket minuenden är större än subtrahenden. Zweigbergk Räkn. 9 (1861). Själv kan jag bara räkna, nödtorftigt, för all del, addition och subtraktion och en och annan multiplikation. Det räcker förvånansvärt långt. DN 22⁄11 1987, s. 2.
-TECKEN. (numera föga br.) om minustecken (som vid uppställning av räknetal utsättes mellan minuend o. subtrahend). Celsius Arithm. 18 (1727). SAOL (1973).
Spalt S 14391 band 32, 1997