Publicerad 1997   Lämna synpunkter
SUBSTANTIARIE, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[till SUBSTANTIERA]
(†) substantialist (se d. o. 1). 2NF (1918). Ekbohrn 1274 (1936).

 

Spalt S 14375 band 32, 1997

Webbansvarig