Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÖSS stös4, oböjl. adj. i predikativ anv.
Ordformer
(förr äv. skrivet -sz)
Etymologi
[sv. dial. stöss; jfr d. studs, uppstudsig, avvisande, ohövlig, nor. stuss, stilla, tyst; till STUDSA, v.1]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) häpen, förvånad. Lind (1738). Möller (1755).

 

Spalt S 14261 band 32, 1997

Webbansvarig