Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÖNJARE (stö`njare Weste), m. l. r.; best. -en; pl. =.
Etymologi
[avledn. av sv. dial. stönja, stöna (se STÖNA, v.1); fågeln avger ett spinnande l. surrande, utdraget ljud]
(†) om nattskärra. Retzius Djurr. 63 (1772). Meurman (1847).

 

Spalt S 14212 band 32, 1997

Webbansvarig