| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÖDJA stø3dja2, v.1, l. STÖDA stø3da2, v., äv. (vard.) STÖ stø4, v., stödjer stø4djer resp. stöder stø4der resp. stör stœ4r, stödde stöd3e2, stött stöt4, stödd stöd4; förr äv. STÖDJAS, v. dep. (pr. sg. stöder (-jer) 2Kon. 5: 18 (Bib. 1541) osv. stör Carlén TatS 1: 16 (1866). — ipf. stodde Hes. 29: 7 (Bib. 1541), LPetri 2Post. 57 b (1555). stödde OPetri Kr. 189 (c. 1540) osv. stödjade Hoorn Jordg. 2: 2 (1723: under stödjade). — sup. stödat (-jat) SvMerc. V. 4: 26 (1675), TörngrenMål. 484 (1802). stött (-dt) KOF 1: 197 (1615) osv. — p. pf. stydd Svart Ähr. 50 (1560). stödd Linc. Sss 4 b (1640: Påstödd) osv.). vbalsbst. -ANDE, STÖDJELSE (†, Lind 1: 1508 (1749); i bet. I 1), STÖDNING (numera föga br., Linc. Tttt 4 b (1640), Cornell Gotik. 23 (1935: motstödning)), STÖDSEL (se avledn.), STÖDSLA (se avledn.); STÖDJARE (se avledn.), STÖDJERSKA (se avledn.).
I. tr.
1) med hjälp av ngt (t. ex. stötta) hålla uppe l. bära upp l. stabilisera l. fixera (ngt) l. ge stöd l. stadga åt (ngt); sätta stöd (se STÖD, sbst.1 2) för (ngt), förse (ngt) med stöd; äv. med saksubj. betecknande stödet osv.: hålla uppe l. bära upp osv. (ngt), fungera l. tjäna som stöd åt l. för (ngt). Kÿrkemuren ähr så förbrändh så att man måtthe stöddia honom på alla sidor. VgFmT III. 3—4: 44 (1583). Thet tunga Wärdens Kloot han (dvs. Astrild) utan Stoder stöder. Lucidor (SVS) 1: 209 (1672). Bockar (i tillfälliga fördämningar) kolfwas och fästas wäl sins emellan, och stödias baktil. König Mec. 128 (1752). Utrulla .. (av degen) ett passande långt .. band, som, sedan bottnens kant bepenslats med ägg, fastsättes därpå och stödes med en tårtring däromkring samt bakas af. Grafström Kond. 234 (1892). Smäckra kolonner med originella kapitäler stödde gallerier och emporer. Wrangel ByggnH 14 (1904). Indiankrasse .. stödjes eller spaljeras. GbgTrädgFPrisuppg. 1920, s. 25. Kraftiga stålstag stöder .. masten. SvHandordb. (1966). — jfr BE-, MOT-, UNDER-STÖDJA.
2) [eg. specialanv. av 1] med person- l. sakobj. (särsk. kroppsdel): hålla upprätt l. i upprätt ställning l. ge stöd (se d. o. 3) åt; dels: luta, dels: låta vila; äv. abs. Stödja huvudet i l. mot handen. Stödja ryggen mot väggen. Blötdjuren saknar ett stödjande skelett. Styrker och tröst the räckia digh handh, the stödia the lufta, / Jn till thes din foott ähr fastnat, och Stadde å banen. Stiernhielm (SVS) I. 2: 28 (c. 1654). (Bönder) stödia sitt Hufwud mä Arm wed Bord af full-satta Rätter. Warnmark Epigr. L 1 b (1688). Käppen pryder en ung, men stöder en åldrig i gången. Nicander GSann. 19 (1766). (Modern) lade .. armen om Åkes rygg för att stödja honom, och han reste sig upp i sittande ställning. Malmberg Åke 75 (1924). Stöder man skaftet av en ljudande stämgaffel mot en bordsskiva, ökas tonens styrka avsevärt. Bergholm Fys. 4: 26 (1925). Hon tappade balansen och höll på att falla omkull. Jag grep tag i henne för att stöda henne. Edqvist SvartSyst. 303 (1961).
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (o. 2); särsk. liktydigt med dels: hjälpa (ofta ekonomiskt) l. gagna l. främja (ngn l. ngt), dels: ge skäl l. stöd för (ngt). 1Petr. 5: 10 (NT 1526; äv. i NT 1981). Menniskiones innerlige nöye och fridsamheet .. är then, som förmedelst Sämia och Eendrächtigheet .. styrcker, stöder, vppehåller och ewigh bewarar Stater och Republikuer. Stiernhielm Lycks. Cart. (1650, 1668). I morgon .. har Roscius bett dig stödja sin talan vid Domstoln. Adlerbeth HorSat. 79 (1814). För att stödja prisbildningen på smågrisar har livsmedelskommissionen begärt regeringens tillstånd att använda ytterligare högst 200.000 kr. UNT 24⁄12 1941, s. 5. Så mycket var ouppklarat — hon hade ju inte ens kunnat snickra till en stödjande ram åt sitt hittillsvarande livsinnehåll. Eriksson ÖmhHung. 93 (1948). Arv 1957, s. 143 (med avs. på antagande). Finansministeriet .. anser att en eventuell utveckling av bildkommunikationen måste finansieras med de tipsmedel som går till att stöda konst. Hufvudstadsbl. 1⁄8 1989, s. 4. — jfr BE-, BI-, UNDER-STÖDJA. — särsk.
a) i uttr. stödja ngt på, i sht förr äv. vid ngt, bygga l. grunda l. basera ngt på ngt. Rudbeckius KonReg. 196 (1615). Rörande vitterheten var .. (C. A. Hagbergs) fordran allvarlig, att dikten skall stödjas vid verkligheten och skalden sjunga fram den poesi, som i sakerna finnes. Svedelius i 2SAH 39: 45 (1864). Att borgmästare och råd annekterade obebyggda tomter torde ha stötts på ett kungl. brev från 1680-talet, vilket gav dem samma rätt att förfoga över ödetomter. Örtengren LUByggn. 143 (1951).
b) i vissa uttr.
α) i p. pr. i adjektivisk anv.
α’) en stödjande hand, hjälp o. stöd (se STÖD, sbst.1 4). Har ej mången vän räckt dig sin stödjande hand? Wallin 2Pred. 1: 16 (1816). Franzén Pred. 2: 244 (1842). Ge en stödjande hand. Östergren (1950).
β’) stödjande medlem l. ledamot, medlem l. ledamot (i en sammanslutning) som endast betalar årsavgift o. d. (o. icke aktivt deltar i sammanslutningens verksamhet). SvD(A) 1⁄11 1916, s. 8.
β) (numera föga br.) stödja ngn under armarna, hålla ngn under armarna, understödja l. hjälpa ngn. HSH 31: 433 (1638). Eneman Resa 2: 78 (1712). (Regner) gick .. at .. söka Halldan, som redan hade samlat tilhopa alla sina krafter (av krigsfolk), med hwilka han wille stödia honom under armarna. Mörk Ad. 2: 337 (1744).
c) (†) med avs. på misstag, övergående i l. närmande sig bet.: hålla fast vid. FinKyrkohSP 4: 250 (1774).
II. refl.
1) motsv. I (1 o.) 2: ta l. få stöd gm att vila l. luta sig (mot l. på; i sht förr äv. vid ngn l. ngt); med saksubj. äv.: vila (mot l. på osv. ngt som fungerar som stöd). Stödja sig på armbågen mot bordet. Stödja sig mot en vägg, på kryckor, på en käpp. (Konungen) bleff ståndandes stödiandes sigh widh altaret. OPetri Kr. 327 (c. 1540). Taak-foot .. (dvs.) the bielkar på hwilke taket stödier sig. Spegel Gl. 505 (1712). Medan Generalen .. instiger i rummet, stödiande sig på sin käpp. HH XXXII. 2: 238 (1783). Ej midt på golfvet glöder / den muntra brasans sken, / men emot vägg sig stöder / kamin af marmorsten. Tegnér (TegnS) 4: 77 (1824). Skjurbergs, Wikarby och Öja kalklager i Rättvik, stödja sig på en från Siljan upstigande Granithöjd och stupa lika med den mot sjön. Hisinger Ant. 5: 5 (1831). Små lutande kojor stödande sig mot en ruinmur. Nordensvan Pens. 27 (1883). Svalan får (vid bobygget) stödja sig med stjärten och hugga tag med de små klorna i lodräta grusväggen och med näbben göra den första urhålkningen. Rosenius SvFågl. 2: 313 (1924). Männen står runt kring honom .. och stöder sig mot båtshakarna. Johnson Nu 160 (1934).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1; särsk. i uttr. stödja sig på, i sht förr äv. vid ngn l. ngt, dels: få hjälp l. stöd av ngn l. ngt, dels: fota sig l. grunda sig l. basera sig på ngn l. ngt, dels: förlita sig på ngn l. ngt, lita på ngn l. ngt. Så haffua ock alle rike, ganska små, swagh .. och blödigh hierta, the sigh alt stödia widh theras äghodelar. LPetri 2Post. 326 b (1555). I Konung Göstaffs tidh har man alltid stött sigh på fullmachter. RARP V. 2: 208 (1655). Fåfängt trodde jag mig stöda / Vid egen flit och löftens mängd: / Jag ser från nyttan af min möda / Min framtid vara utestängd. JGOxenstierna 2: 208 (1772, 1806). Stödja sig på ens löfte. Dalin (1854). Likasom Rosenstein teoretiskt stöder sig på Locke och Condillac, så stöder han sig praktiskt på Helvetius. Nyblæus Forskn. I. 1: 198 (1873, 1879). Våra första klassens kanonbåtar skulle erhålla ett större stridsvärde, om de finge stödja sig på pansarbåtar. PT 1888, nr 14, s. 2. Åsa gåsapiga .. hade fått någon stor att stödja sig vid och lita på, och det tycktes, som om hon skulle hålla på att bli barn igen. Lagerlöf Holg. 2: 367 (1907). — särsk. (†)
a) i det opers. uttr. det stöder sig på slipprig grund, det vilar på osäker grund. Sahlstedt (1773). Heinrich (1828).
b) om smak, övergående i bet.: ha dragning åt ngt l. ha smak av ngt. (Man finner hos vattnet från) den wäldijkade och körde Åkren, en frisk Salpetterachtig reenluchtande Smak, som intet stöder sigh på någon Aaszlucht eller annor Stanck. Rålamb 13: 15 (1690).
III. intr.
1) motsv. I o. II; särsk. i uttr. stödja (e)mot l. på ngt, ta l. ge stöd av ngt; luta l. vila mot l. på ngt (o. därigm få l. ge stöd); stödja sig mot ngt. Johansson Noraskog 3: 72 (cit. fr. 1677). (Barnaföderskan lägges) sålunda at Rumpan stödier på Hyendet, som ligger på Gålfwet. Hoorn Jordg. 1: 140 (1697). Sänkt i djupa betraktelser, satt han .. under sit tak af vass och stödde på sin båga. Enbom Gessner 78 (1794). De lag, som stöda mot vestra sidan af denna sistnämnda porfyrafsats, framträda tydligast i Enån. 3SvGeolU 57: 37 (1883). Såsom kartan angiver, stöder åsen .. direkt på moränen. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 95. Domkraften stödde mot en grov balk. TT 1963, s. 188. — särsk. med prep.-uttryckets huvudord betecknande ben l. fot o. d.: vila med sin kroppstyngd på, stå på; särsk. i uttr. stödja på benen, stundom äv. sina ben, stå på benen (se STÅ, v. I 1 a α). D(en) 18 (mars). Lät jag patienten för första gången försöka stödja på benet. Hygiea 1842, s. 161. Hur är det med Frontin? — Han kan inte stödja på benen, den stackarn. Blanche Våln. 643 (1847). När Yngve begynte att kunna stödja på sitt sårade knä, vandrade han .. under trädgårdens blommande träd. Bremer Hertha 194 (1856). NF 4: 520 (1881: sina ben). Helsov. 1892, s. 61 (: fötterna). Så fort hon .. orkade stödja på benen skyndade hon ut till hans grav. Siwertz Sel. 2: 79 (1920). Ekelöf RapportSkurh. 155 (1970).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1; särsk. i uttr. stödja på, i sht förr äv. till ngt, stödja sig på ngt (se II 2); utom i a o. b numera bl. med ålderdomlig prägel. H(ertig) Sigismundus swarar, at hwad de Swenske Sändebuden hade .. låfwat, wore Han beredd at bekräfta; men den punct om Lifland, som ock icke stödde på någon fulkomlig Legaternes låfwen .. kunde Han icke bewilja. Girs J3 116 (1627). De kunna icke allena stödja på Jesum. Nohrborg 839 (c. 1765). I (Danmarks grundlag) heter det, att .. ingen utgift får ske som ej stöder på (har Hjemmel i) finanslagen eller en tilläggningsbevillningslag. Samtiden 1873, s. 676. Särskilt om man inte hade ett utarbetat festprogram att stödja till. Östergren (1950). Han hade velat ge lantfolket i kojan en visdom som tålde att stödja på. Strömholm Fält. 89 (1977).
a) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) övergående i l. närmande sig bet.: hålla sig till l. äta (ngt som huvudsaklig föda). (Sv.) Jag stöder mera på bröd, än annan mat, (t.) ich esse mehr von Brodt, als von anderer Speise. Lind (1749). Om vardagarna fick dom stödja på rovor. Larsson I By BergsmH 1: 40 (1915).
b) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) lägga grund med (ngt). Man skulle leva på bröd och potatis, det var den billigaste maten .. Och så skulle man stödja på vattgröten, som kokades i en stor tvåkannegryta var kväll. Larsson I By StugFolk 14 (1930).
c) [uttr. möjl. tillkommet under påverkan av uttr. stöta i, förr äv. på ngt, se STÖTA, v.] (†) i uttr. stödja på l. i ngt, för att beteckna att ngt kommer i närheten av l. har en dragning åt viss färg l. smak l. har färg l. smak av ngt. Lind (1749).
α) i fråga om smak. Soppan stöder på salt. Lind (1749). Gör det smakeligt med ättika och såcker, at .. (såsen) stöder wäl på surt och sött. Warg 87 (1755).
β) i fråga om färg. Detta tyget stödjer på rödt. Serenius (1741). Hwit färg, som stöder på gult. Rinman Jernförädl. 21 (1772). Dens. 2: 248 (1789: i).
d) (†) med prep.-uttryckets huvudord betecknande ord: ge eftertryck åt; lägga tonvikt på; betona. Det ständiga stödjandet på hvart och et ord, gör Monotoni. Kellgren (SVS) 5: 363 (1791). Just som jag skulle föra .. (vattnet) till mina törstande och längtande läppar, — fortfor Axel och stödde på orden (ty troligen tänkte han någon bitanka) — just då (osv.). Knorring Axel 2: 88 (1836). Strindberg Utop. 123 (1885).
IV. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. motsv. I—III.
1) motsv. I 1. Wollimhaus Ind. (1652). (Gälarna är) fria i kanten på gälbågarna och alltid täckta av gällock stödda av ben. Lönnberg RyggrDj. 3: 38 (1915). Man nådde taket med handen nära fönstret, men vid motsatta väggen försvann det, stött av bjälkar, högt över ens huvud. Krusenstjerna Pahlen 1: 56 (1930).
2) motsv. I 2, II 1, III 1. Han stod stödd mot väggen. Sluteligen anländer Gubben, stödd af sina söner. Kellgren (SVS) 5: 341 (1790). På runbeskrifna sköldar stödda, / de höga Nornor uti dörren stå. Tegnér (TegnS) 4: 135 (1821). Hans panna låg mot handen stödd. Runeberg (SVS) V. 1: 65 (1848). Valven som bildas av mot varandra stödda och böjda stänglar och stjälkar. Martinson Utsikt 24 (1963).
3) motsv. I 3, II 2, III 2. En säkrare Optik, stödd på uptäckten af Ljusets natur och delbarhet. Kellgren (SVS) 2: 238 (1787). Att Herodotus, utan tvifvel stödd på folktraditioner, vet berätta att .. (osv.). Nilsson Ur. II. 3: 108 (1864). Han fann handstilen förträfflig, de framstälda fakta däremot stödda på svaga grunder. Cederschiöld Riehl 2: 16 (1878). Alla föreningens medlemmar kan ansöka om stödd rekreationssemester. ÖNyl. 20⁄5 1995, s. 6.
V. (†) ss. dep., = II 1; äv. bildl. (jfr II 2). 1Kon. 7: 30 (Bib. 1541). Äst du Hin Grymme, för den ingen kan sig frja? / Som färdas döf och blind, och stödes wid en lja. Frese AndelD 79 (1724, 1726). Men Disa, som på dygden stöddes, / Åt begges (dvs. beundrarna) tankar hemligt log. JGOxenstierna 2: 308 (1795, 1806). Månge äro .. de, som derpå (dvs. på den breda vägen) vandra .. Hvarvid stödjas de? Wallin 1Pred. 1: 79 (c. 1830).
1) (numera mindre br.) till I 1: anbringa ngt som stöd under (ngt); äv. i uttr. stödja under ngt med ngt; förr äv. i opers. pass. Helsingius Gg 2 b (1587). Therföre är thet nödigt, at när thet (dvs. huset) runckar, medh pellare, eller andra stöder, stödies vnder. Schroderus Comenius 538 (1639). När träden hafwa mera fruckt än the kunna bära, måste the stödias wackert vnder. Broocman Hush. 4: 51 (1736). Stöda, Stödja under med stöttor. SvTyHlex. (1872).
2) (numera bl. med ålderdomlig prägel) i bildl. anv. av 1; särsk.: ge stöd l. hjälp; särsk. (o. numera i sht) i fråga om att ge stöd osv. av ekonomisk art: bidra med l. skjuta till pengar; jfr stödja, v.1 I 3. RP 2: 219 (1632). Rijket tryckes aff märkelige svårigheeter, så att om icke alle ständer stödje under och fatta dedt under armarna, synes thet effter menniskeligh domb icke kunna länge vidh macht bestå. Därs. 5: 154 (1635). Så snart att vij af fienden blifva trychte och lijda någon mootgång, stödjer han under och hielper oss på fötterne igen. Därs. 8: 315 (1640). Pastorn hade hjälpt henne att överta ett litet bageri .. men sällan gick det riktigt ihop, så han fick vara beredd att med vissa mellanrum stödja under. Högström-Löfberg TLyckhD 11 (1929). särsk.
a) i uttr. stödja under med ngt.
α) bidra l. bistå med ngt. I trängande behof vill jag gärna för min del söka att stöda under med hvad mitt hus kan förmå. Kellgren (SVS) 6: 143 (1785). Men själva fingo de nog med egna medel stödja under lika mycket som föreningen. Östergren (1950).
β) lägga grund med ngt. Om man har potatis att stöda under med, klarar man sig med bara lite sovel. Östergren 9: 110 (1964).
b) i uttr. stödja under ngt.
α) (†) ansluta sig till ngt, understödja ngt; äv.: vara till hjälp vid ngt. Sång-poijkerna, de der stödde vnder sången. Dijkman AntEccl. 43 (1678, 1703). Då Pålackarna .. hemligt blåste och stödde under upproret. Fryxell Ber. 5: 75 (1831).
β) dryga ut ngt. Somliga familjer återgick snart till att baka själva — köpte bara en eller annan bulle att stö under det hembakta med. Hörde Ni 1953, s. 660.
c) (†) i uttr. stödja under ngn l. med ngn, hjälpa ngn, ge ngn stöd; äv. närmande sig bet.: hålla med ngn, ge ngn medhåll. Våro nogre her Iffuars affwndzme(n)n som stödde wnd(er) medh bönderna, saa ath th(e)n trätta warade offuer tiugho år. BtFinlH 6: 12 (1564). Hwilken stödjer under (hjelper) honom? Lind (1749). —
STÖDJA UPP10 4. [fsv. stydhia up] (†) till I 1, 2: medelst stödjande anordning l. arm o. d. bära upp (ngt) l. hålla l. fixera (ngt) i upprätt ställning; äv. med bestämning vars huvudord anger den stödjande anordningen osv.; stötta upp; äv. bildl. (jfr stödja, v.1 I 3), särsk.: ge hjälp. Kolmodin QvSp. 1: 77 (c. 1710, 1732). VRP 4⁄9 1738 (med avs. på gärdsgård). (Järnluckan) fälldes upp eller stöddes upp medelst sin vidhäftade järnstång i Skårstenen och täpte honom jämt. Barchæus LandthHall. 28 (1773). Sätherberg Dikt. 1: 203 (1845, 1862; bildl.). Sayres metod att stöda upp den sjuka ryggraden med en korsett. FörhLäkS 1881, s. 151.
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till stöd, sbst.1; jfr äv. de under d. o. anförda ssgrna): A: STÖD-, se stöd, sbst.1 ssgr.
(I 1) -ARM. (numera föga br.) stödarm. 1MinnNordM IV. 3: 7 (1882). —
(I 1, 2) -BAND.
2) vet. i parti av böjsena i hästs fot ingående ligament (se band, sbst.1 14) med stödjande funktion. Schmidt HbVeter. 107 (1911).
-BEN.
1) till I 1 (numera föga br.) = stöd-ben 2; särsk. om stödben på stege. Abelin Frukt 242 (1902). Därs.
3) till I 2, = stöd-ben 1. 2NF 36: 1242 (1924). Ett direktskott tätt utanför högra stolpen från Ove Nilssons stödjeben, dvs vänstern. DN 12⁄9 1975, s. 27. —
(I 1) -BLAD. (numera mindre br.) bot. stödblad. Agardh Bot. 1: 263 (1830). Ekbrant VVRumsväxt. 299 (1955). — jfr AX-, BLOM-STÖDJEBLAD. —
(I 2) -FÖRBAND. (numera mindre br.) = stöd-förband 1. 2NF 28: 417 (1918). Sin mest påtagliga uppgift har stödjeförbandet vid benbrott. LbKir. 1: 555 (1920). SAOL (1973). —
(I 1, 2) -KÄPP. (numera föga br.) stödkäpp; äv. bildl. Linné Ungd. 2: 303 (1734). Och då jag trodde, att du skulle blifva / En stödjekäpp för skröplig ålderdom, / Du i dess ställe blifvit har en käpp, / Som slår mig ned och sönderbryter mig. VLitt. 3: 350 (1902). —
(I 1, 2) -ORGAN. jfr stöd-organ 1. (Stickelbärsbuskens taggar) sitta .. under bladen .. och äro alltså icke omedelbart stödjeorgan för bladvecksknoppar. Lundström Warming 170 (1882). Vid skelettuberkulos böra de angripna stödje- och rörelseorganen redan från början avlastas och fixeras i lämplig ställning. SvLäkT 1945, s. 31. —
(I 1) -PELARE.
1) pelare med stödjande funktion; särsk. = stöd-pelare 1. Stål Byggn. 1: 241 (1834). Näsström FornDSv. 1: 179 (1941).
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, 2, om ngns l. ngts stöd (se stöd, sbst.1 4); jfr stöd-pelare 1. Så äro de fromma och rättfärdiga i landet den allmänna välfärdens .. bästa stödjepelare. Wallin Rel. 4: 337 (1838). Abenius Drabb. 12 (1950). —
(I 1, III 1) -PUNKT.
1) punkt (se d. o. 7) punkt som stödjer ngt l. punkt varpå l. varemot ngn l. ngt stödjer l. stödjes l. stödjer sig; jfr stöd-punkt 1. Händerna beröra stödjepunkterna. Ling Regl. 61 (1836). Rörelseapparaterna fordra fasta stödjepunkter, och sådana finnas hos leddjuren i formen af ett fast skal. Rein Psyk. 1: 472 (1876). Tapphålen (i urverks kugghjul) äro stödjepunkterna eller rörelsemedelpunkterna för hjulen. Ericsson Ur. 75 (1897). En slingerväxt .. söker sig en stödjepunkt på växten bredvid. GHT 1904, nr 279 B, s. 1. För att en balk skall kunna upptaga yttre belastningar, måste den vara understödd i vissa punkter, s. k. stödje- eller upplagspunkter. Dahl o. Wallmark MatTeknHb. 299 (1949).
2) i bildl. anv. av 1; jfr stöd, sbst.1 4. Det synes som dessa alltid återkommande anslag varit liksom stödjepunkter för sångarens uppmärksamhet, vid hvilka han kan påminna sig det hela och betänka den del som följer. Geijer I. 3: 365 (1814). Läseriets motståndare funno i honom en fast och säker stödjepunkt. Læstadius 1Journ. 100 (1831). Att rimmens stödjepunkter saknas. VerdS 401: 8 (1938). särsk.
a) om område l. punkt i terrängen utgörande stöd vid militär operation; särsk. (mil.) om sådant område osv. som försvaras av mindre styrka; äv. allmännare, om operationsbas l. central för ngn l. ngt; jfr stöd-punkt 2 b. Ekelund 1FädH II. 1: 14 (1830). Med det fasta Stralsund till stödjepunkt ryckte Svenskarne fram. Odhner Lb. 284 (1869). Ställningens s. k. stödjepunkter (orter, höjder, skogsdungar o. d.) besättas starkast. Tingsten FormTakt. 28 (1889). För att verkligen kunna hota England och dess transporter över Kanalen .. hade behövts stödjepunkter i själva Kanalen. KrigVAH 1921, s. 7. SoldIInf. 1944, s. 281. jfr huvud-stödjepunkt.
b) om centrum l. bas för (politiskt) maktutövande l. för stöd för andliga värden l. åsikter l. dyl. Men just till följe af .. (universitetsnationernas) egenskap att vara moraliska stödjepunkter, äro de omistliga. Rundgren BihReflSkandSamf. 13 (1843). Klostret skulle blifva en stödjepunkt för .. (kristendomens) utbredande och befästande. Strinnholm Hist. 4: 54 (1852). Huvudorten Victoria .. utgör stödjepunkt för Englands maktställning i de östasiatiska farvattnen. Rönnholm EkonGeogr. 246 (1907). Siwertz JagFatt. 288 (1939).
(I 1) -ROT. bot. från stam l. gren utgående rot (se rot, sbst.1 1) med stödjande funktion; i sht i pl.; jfr stöd-rot. Lundström Warming 106 (1882). Skårman Forssell 165 (1898). —
(I 1, 2) -STAV.
1) (numera bl. arkaiserande) = stöd-stav 1; jfr -staver. Möller (1790, 1807). Skaftet .. (dvs. på yxan) tjänade som stödjestav eller käpp. Alm BlVap. 184 (1932).
2) (numera föga br.) i bildl. anv. av 1, = stöd-stav 2. Befalningsmänn och ståthållare .. the äre konungens stödie staf. PolitVis. 206 (1598). Miin lyckas stödjestaf. Dufva Sulitelm. 36 (1865). TT 1898, Allm. s. 62. —
(I 1) -STAVER. (numera bl. arkaiserande) = stöd-stav 1; jfr -stav 1. Att förekomma denna olägenhet (dvs. att gärdsgården blåser omkull), är säkrast at bruka de så kallade stödje-stafvrar, gemenligen wid hwart tredje par till skiftes, inom och utom gärdesgården. Gadd Landtsk. 2: 11 (1775). —
(I 1, 2) -SUBSTANS. (i fackspr.) substans med stödjande funktion. Hygiea 1894, 2: 151. Cellulosa .. utgör växternas stödjesubstans och bildar höljet kring deras celler. Bolin OrgKem. 157 (1925). Nervsystemets stödjesubstans. Bergmark Nervsj. 134 (1931). —
(I 1, 2) -VÄVNAD. vävnad med stödjande funktion.
a) (i fackspr., särsk. anat.) hos människa l. djur. NF 2: 543 (1877).
b) (i fackspr.) hos växt. Stödjeväfnadernas uppgift är att gifva stöd och vederbörlig fasthet åt växtkroppens organ. NF 3: 147 (1878). —
1) till I 1, 2, om ngt sakligt (särsk. kroppsdel) med stödjande funktion. BihVetAH XXIII. 4: nr 4, s. 14 (1897; om rävs trampdyna).
2) till I 3: person som stöder ngn l. ngt; stundom liktydigt med: gynnare l. mecenat o. d. Schultze Ordb. 4921 (c. 1755). Wilhelm Sahrberg i Ingvaldsby, en trogen hjälpare och stödjare för folkhögskolan. HågkLivsintr. 16: 31 (1935). Utom stiftarna räknar nämnden (för svensk språkvård) även ett antal stödjare. ModLärFÅ 1945, s. 101. jfr under-stödjare. —
STÖDJERSKA, f. [jfr stödjare] (numera bl. tillf.) till I 3: kvinnlig stödjare. Sin gemåls medhjälperska och stödjerska i alla viktiga statshandlingar. Östergren (1950). —
STÖDSEL, r. l. m. l. f. (AOxenstierna 6: 37 (1631), HSH 35: 72 (1635)) l. n. (Gustaf II Adolf 201 (1629), BoupptSthm 1682, s. 391 a). jfr under-stödsel. (†)
1) till I 1, 2, om ngt sakligt som stöder ngt: stöd l. stötta o. d. 2. st. stödzell vndher steekespett. BoupptSthm 1670, s. 1612. Comenius OrbPict. 85 (1698; om ryggraden).
2) till I 3 (o. III 2): stödjande, stöd (se stöd, sbst.1 4). Den högste Gudh beder iagh .. at .. (kröningen) må lända .. till ett styrckie och stödsell under E. K:t och eder broderlige och underdånige trooheet emoot mig. Gustaf II Adolf 201 (1617). (Jesus) Wil til sin moders staf och stödsel sielfwer nämna Lärjungen, som .. honom kiärast war. Brenner Pijn. 108 (1727). —
STÖDSLA, f. (†) till I 2 = stödsel 1. Ryggeraden är heele bygningenes stodh eller stöszla, at wij kunne stå räta. Schroderus Comenius 259 (1639).
Spalt S 14194 band 32, 1997