Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÄMPEL, sbst.2, m.? l. f.? l. n.?
Ordformer
(stemp- 1597—1609. stämp- 1561)
Etymologi
[fsv. stämpel, n?; vbalsbst. till STÄMPLA, v.2]
(†) handlingen l. verksamheten att stämpla, stämpling, (anstiftan till) sammansvärjning; äv. konkret(are), om resultatet av sådan handling osv., särsk. närmande sig bet.: ond l. illistig l. förrädisk plan o. d. War och så hände .. någre wåre fiender eller owänner .. sigh med någon uppenbahr eller heemligh stämpel eller undersättningh emoth oss upsätte, förbinde, rotere eller förkiempe wille, då skall (osv.). BtFinlH 4: 5 (1561). Thisze Nyslotz läns Bönder hade then förråtligh Stempel att uthsueltte denne (dvs. Nyslotts) befestningh. UrkFinlÖ I. 2: 138 (1597). Tu brukar ther till stempel all / Att komma them på högsta fall. Asteropherus 120 (1609; uppl. 1909).

 

Spalt S 14103 band 32, 1997

Webbansvarig