| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÄDAD stä3dad2, p. adj.; n. o. adv. -at. Anm. De anv. av städad som icke upptas här räknas ss. klart verbala o. behandlas under STÄDA, v.1
1) motsv. STÄDA, v.1 1: som (för visst, bestämt ändamål) är (väl) ordnad l. iordninggjord; numera bl. med anslutning till 2; jfr STÄDIG, adj.1 1. (Ett) städadt bibliotek. Weste FörslSAOB (c. 1817); jfr 2. Hvar hydda står städad på täckaste vis, / Med blommor på golfvet och löf uti spis. CFDahlgren 1: 16 (1834); jfr 2. Dalin (1854). — jfr O-, UPP-, VÄL-STÄDAD.
2) motsv. STÄDA, v.1 2, om (utrymmen, inventarier o. d. i) byggnad: som är ren l. snygg l. prydlig; äv. i mer l. mindre bildl. anv.; jfr STÄDIG, adj.1 1. Ha det städat (omkring sig). Wälg då ej ut et sådant hiärta, / Som wid et städat rum är want. Nordenflycht (SVS) 1: 108 (c. 1740). Til så lycklig art af lefnad, / Til et rikt och städadt bo, / Önskas Er, med kroppens trefnad, / All uptänklig Sinnes ro! Dalin Vitt. II. 4: 115 (1748). Lindfors (1824). — jfr O-, UPP-, VÄL-STÄDAD. — särsk.
a) i utvidgad anv. (jfr 5), om offentlig lokal: som uppfyller konventionella krav på ordning o. anständighet l. vars gäster är städade (i bet. 4) l. i vilken det går städat till (se 4 slutet). Baren (är) ett .. städat ställe. Endast undantagsvis sjungs här högt. DN 18⁄1 1986, På stan s. 5.
b) motsv. STÄDA, v.1 2 d, om mark l. landskap l. anläggning o. d.: som är fri från skräp l. bråte l. avfall l. ovidkommande l. felplacerade ting (o. i ordning l. ren l. prydlig); som är (fri från skräp osv. o. därigm är) i ordning l. ren l. prydlig; jfr STÄDIG, adj.1 1 slutet. SvLantmät. 2: 105 (1773; om hägnader). I sin parklika snygghet och ordning voro dessa smånätta och städade skogar och kullar inte någon verklig natur. Gripenberg Järnefelt MFöräldr. 71 (1929). — jfr O-, VÄL-STÄDAD.
3) motsv. STÄDA, v.1 3, om (kroppsdel l. yttre o. d. hos) person: som är fin l. prydlig l. snygg (gm att vara ren l. välklädd o. d.); som är ren osv. (o. därigm är fin osv.); äv. i överförd anv., om utseende o. d.: som kännetecknar sådan person; numera nästan bl. övergående i bet.: vårdad l. korrekt l. prydlig l. fin; jfr STÄDIG, adj.1 2. Wåre läckre Sprätt-Ynglingar, som altid wända sina städade hufwuden dit största Lyckan glittrar. Dalin Arg. 2: 168 (1734, 1754). Då en mera städad klädsel icke fordrar hvita handskar til kort-armar, nyttja Damerne gula handskar af unga hjortskinn. KonstNyhMag. 4: 7 (1821). En städad och presentabel svart frack. Sturzen-Becker 2: 207 (1841, 1861). En ung man av städat utseende. Siwertz Dun 181 (1922). Hon har en grå promenaddräkt och ser mycket städad ut. Hedberg VarfLek. 24 (1970). — jfr GRANN-, O-, UPP-STÄDAD.
4) [jfr 3, 5] om person i fråga om sätt att uppträda l. uttrycka sig i tal l. skrift l. förhålla sig l. leva o. d.: vars sätt att uppträda osv. väl överensstämmer dels med vad som anses vara god ordning l. skick o. bruk l. god uppfostran o. d., ordentlig l. skötsam l. korrekt l. belevad, dels med vad som anses vara tillbörligt l. anständigt, hyfsad l. väluppfostrad l. vårdad l. passande l. anständig, fin (se FIN, adj. IV 1); äv. med sakligt huvudord betecknande l. innefattande ett kollektiv av sådana personer; äv. i överförd anv., om sätt att uppträda o. d.: som kännetecknar sådan person; äv. substantiverat; förr äv. liktydigt med: bildad; jfr STÄDIG, adj.1 3. Juslenius 343 (1745). Skulle man få Policen på samma fot inrättad i städer som man ser Krigsdisciplinen wara, så skulle man få se städade Städer och Landsbygd. Posten 1769, s. 398. Det var en man, from som et får, / Et litet gryn, så lugn och stilla, / Och städad och behagelig. Bellman Gell. 33 (1793). Retzius BlSkr. 177 (1859; om umgängessätt). Sällan har jag träffat en mera städad och hygglig karl. Wetterbergh GNord 16 (1862). Låt hvardagsmenniskor .. finna / Sitt välbehag i slikt (dvs. familj o. hushåll); men du, en städad qvinna, / Bör söka lyfta dig mot sfererna i allt / Och endast finna smak i ting af högre halt. CVAStrandberg 2: 307 (1865). Då hon var hemma rörde hon sig i en krets som var mera städad än fallen för äventyr. Flygare Wodehouse PiccJim 97 (1920). Siwertz Tråd. 22 (1957; substantiverat). — jfr O-STÄDAD. — särsk. i uttr. gå städat till, gå hyfsat l. anständigt till. Jungmarker OAndersson 34 (1946). Det hela gick städat och hyfsat till (på nattklubben). SDS 20⁄10 1957, s. 32.
5) motsv. STÄDA, v.1 4, i utvidgad l. överförd l. mer l. mindre bildl. anv. av 1—3 (jfr 2) om ngt mer l. mindre abstr.: som är (väl) ordnad l. bragt i (god) ordning l. sovrad l. på annat sätt bearbetad (o. därigm är förhöjd till kvalitet l. utseende l. intellektuell l. moralisk l. estetisk o. d. nivå), hyfsad l. ansad l. bearbetad; som är förhöjd till kvalitet l. utseende l. intellektuell osv. nivå (gm att vara (väl) ordnad osv.), förbättrad l. förfinad; numera särsk. övergående i bet. dels: som har god ordning l. inre sammanhang o. d., dels: som har hög kvalitet l. standard l. nivå l. grad av förfining o. d. (särsk. liktydigt med: passande l. anständig); jfr STÄDIG, adj.1 4. Goda och städade .. sammandrag af Probstarnes och Kyrkoherdarnes i Stiftet til Consistorium insända strödda Förtekningar. VetAH 1769, s. 5. Med mycken fägnad har .. jag undfått den snygga, rediga och på alt sätt städade nya Pharmacopœen. Linné Bref I. 1: 264 (1775). Nu syntes Grefvinnan och Fröken vid hagen; / Herr Pastorn till mötes dem gick, / Med ideligt jänk på kaftanen och kragen, / I städadt och presterligt skick. Lenngren (SVS) 2: 242 (1800). Det ligger något plumpt och sårande deri (dvs. i ordet äktenskap) / För hvarje bildad själ och städad fantasi. CVAStrandberg 2: 306 (1865). Topelius låter den frispråkige fältskärn uttala sitt misshag med den städade formen och det magra innehållet i Lehnbergs predikningar. Olsson LutherLidm. 150 (1943). — jfr O-, UPP-STÄDAD. — särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) motsv. STÄDA, v.1 4 b, om begrepp, företeelse o. d. hörande till l. nära samhörigt med människans intellekt (ss. förnuft, tanke, föreställning, tankebyggnad); övergående i bet.: klar o. redig l. systematisk l. logisk l. stringent o. d.; äv. om omdöme, smak o. d.: god l. säker l. balanserad; förr äv. i uttr. (ha ett) städat vett, äv.: (ha) spiritualitet. jfr STÄDIG, adj.1 4 slutet. Serenius (1741). Hon har et städat vett. Fischerström Dagb. 41 (1773). Ett städadt omdöme måste förenas med ett städadt språk. Ödmann StrFörs. II. 2: XII (1803). Om Leopolds lättare stycken behöfver .. knappt tilläggas, att de äro fulla af .. det städade vettets attiska behag. LMEnberg (1831) hos Leopold 4: XXXVII. Hennes (dvs. drottning Lovisa Ulrikas) kunskaper (var) vidsträckta, men ej städade. Topelius Fält. 4: 427 (1864). Klara fakta och en någotsånär städad hjärna. Swensson Willén 20 (1937).
b) i fråga om språk l. ngt språkligt (ss. ord l. uttryck l. litterärt l. vetenskapligt verk l. litterär osv. stil), särsk.: vårdad l. kultiverad l. förfinad l. elegant o. d.; äv. om författare i fråga om språk osv.; numera företrädesvis: hyfsad l. passande l. anständig. Bibehålla en städad ton. Brunkman SvGr. 13 (1767). (Anakreon är i sin diktning) ädel, städad, harmonisk. Kellgren (SVS) 5: 681 (1794). Studentvisorna, hvilka .. sällan äro så städade, att kunna citeras för en bildad Läsare. Jacobsson StudL 22 (1833).
Spalt S 13930 band 32, 1997