Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STYMPA, v.2, numera bl. ss. förled i ssgn STYMP-VERK stym3p~.
Etymologi
[sannol. retrograd bildning till STYMPARE, sbst.2 (o. STYMPERI, sbst.2); jfr t. stümpern, stümpeln, båda med bet.: klåpa (se STYMPLA, v.2). — Jfr STYMPIG]
(†) klåpa l. fuska, bete sig som en stympare. Lind (1738, 1749). (Sv.) Stympa, (klåpa i et handtwärk) (fr.) entreprendre sur le metier. Möller (1745, 1755).
Ssg: STYMP-VERK. (numera bl. i vitter l. högre stil) ofullkomligt l. undermåligt l. odugligt arbete l. verk (som utföres av klåpare l. stympare), fusk, klåperi, stymperi (se stymperi, sbst.2 1); närmande sig konkret anv.: fuskverk. Om wij än skrifwa eller tala därom (dvs. religionen), är dock sådant alt stympwärck. Columbus MålRoo 24 (c. 1678). särsk. konkret: fuskverk; jfr stympar-verk. Thorild (SVS) 6: 86 (1782).

 

Spalt S 13435 band 31, 1993

Webbansvarig