Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STYLIST stylis4t l. stailis4t l. med mer l. mindre genuint eng. uttal, sbst.2, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av eng. stylist; i bet. 2 av amer. eng. stylist; etymologiskt identiskt med STYLIST, sbst.1]
1) (numera mindre br.) i (jazz)orkester: instrumentalist vars spel är elegant (o. personligt l. karakteristiskt l. stilfullt); jfr STILIST 4. Orkesterjourn. 1934, nr 9, s. 8. Inte endast att samtliga blåsare äro framstående stylister, utan rytmsektionen är ju framförallt av särdeles hög klass. Därs. 1935, nr 12, s. 3.
2) person som yrkesmässigt (o. mer l. mindre artistiskt o. effektfullt) ger (slutlig form o.) slutligt utseende åt produkt (jfr: formgivare, designer); i fråga om mode äv. dels: (samordnande) förmedlare l. inspiratör av (nya) idéer l. trender till formgivare l. designer, dels: projektledare för (sammansättning o. presentation av kollektion vid) modefotografering. Form 1956, s. 225. Stylisten koordinerar (vid modefotografering) kläderna till en bild, är med då bilden tas för att arrangera plaggen, och är också den som väljer ut de olika plaggen. SvD 7/5 1988, 4: 9 (äv. om idégivare). Det föreligger en gradskillnad mellan designer och stylist. Den senare slutför oftast en formgivares arbete — sätter ”knorren” på det. SAOBArkSakkSvar (1991).
Ssgr: (2) STYLIST-KONTOR. (i fackspr.) jfr kontor 6. DN 29/8 1968, s. 25.
-TALANG. (numera mindre br.) Orkesterjourn. 1937, nr 2, s. 4.

 

Spalt S 13424 band 31, 1993

Webbansvarig