Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STUVLASK stɯ3v~las2k, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sannol. efter ett icke anträffat lt. l. t. stūflasche, av stūf, trubbig (se STUVBULT), o. lasche (se LASK)]
(numera föga br.) i sht skeppsb. lask (se d. o. 3) bestående av två rakskurna plank- l. timmerändar (som stöter stumt mot varandra), stumlask. Dalman 34 (1765). Stuflask .. (dvs.) Skarf där tvenne tvärt afskurna stycken af träd äro hopfogade. Weste FörslSAOB (c. 1817). Lask, (dvs.) sammanfogningen av timmer .. De vanligaste laskarna äro: långlask .. plattlask .. pålask .. samt stuvlask, då timrens ändar stöta stumt mot varandra. 3NF 12: 812 (1930). BonnierLex. (1966).

 

Spalt S 13361 band 31, 1993

Webbansvarig