Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STUVIDOR stɯ1vido4r l. STUVEDOR stɯ1vedo4r, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(stuvador 1803. stuvedor 1949. stuvidor (-idår) 1942—1964)
Etymologi
[liksom d. stuvedor sannol. av nl. stuwadoor; jfr eng. stevedore (varav d. stevedor), av stowadore (med anknytning till stow), av sp. estivador, till sp. estivar, stuva (jfr fr. estiver, it. stivare), av lat. stipare, pressa samman, till den rot som också föreligger i STIPULA o. STIFT; u-vokalen i sv., nl. (o. d.) beror på anknytning till STUVA, v.2]
(numera bl. tillf.) (skicklig) stuvare l. stuveriarbetare, i sht om fast anställd (skicklig) stuveriarbetare; äv. i utvidgad anv., om person som tar emot uppdrag att ombesörja fartygs lastning o. lossning. Roswall Skeppsm. 1: 222 (1803). Stuvidår (dvs.) fast anställd hamnarbetare. Fältvakt. 1942, julnr s. 28. Vid mera krävande stuvningar .. tillsattes merendels en timavlönad ”stuvedor”, d. v. s. en särskilt kompetent stuveriarbetare. Erixon SthmHamnarb. 29 (1949). GHT 16/12 1964, s. 16.

 

Spalt S 13360 band 31, 1993

Webbansvarig