Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STUT stɯ4t, sbst.4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sannol. retrograd bildning till STUTA, v.3, felaktigt uppfattat ss.: slå någon på ”stuten”]
(tillf.) stuss, bak. Vrångvist mästrade du (dvs. apan) din Gud, / .. Ty fick du så grinigt anlet, / ty fick du så nakog stut. Malmström Reseda 60 (1903).

 

Spalt S 13342 band 31, 1993

Webbansvarig