Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STURTSIG, adj.
Ordformer
(sturts- (-tz-) 1626 (: vpsturtzighe, pl.)—1720 (: sturtzighet, avledn.). styrtz- 1646)
Etymologi
[av t. sturzig, stürzig, häftig, våldsam, halsstarrig, trotsig; antingen till t. sturz, plötslig l. våldsam l. häftig rörelse, till t. stürzen, ä. t. äv. sturzen (se STÖRTA), l. direkt till stürzen, sturzen. — Jfr STURTSELIGEN, STÖRTA, -STÖRTIG, adj.2, UPP-STURTIG]
(†) stursk (se d. o. 1), styvnackad, motsträvig; obstinat. OxBr. 12: 654 (1646). Den gudhfruktighe, och dygdhesamma Sal: Mag: Andreae Megalini effterlefwerska, Hustro Margeta, äller aff androm låter sigh instigera, äller aff sigh siälff will finnass så sturtsigh, att hon samma, wällärdhe, skickelighe förordinerade Man .. eij will emottaga. VDAkt. 1662, nr 156. Aldrig will hon (dvs. hustrun) gunst bewijsa, / .. Uthan wrång och stålt aff sinne, / Dierfwer, sturtzig och enwijs. Moraeus Schonaeus 389 (c. 1685). Jag (dvs. pigan) sturtzig blef: för näsan henne (dvs. matmodern) knytte, / Och spotsk och diger ord med jemnegoda bytte. Hesselius FruentSp. 63 (c. 1710). — jfr UPP-STURTSIG.
Avledn.: STURTSIGHET, r. l. f. (†) egenskapen l. förhållandet att vara stursk l. obstinat l. styvnackad; sturskhet. Mädan nu Oss sådan hans ohörsamme stollte sturtzigheett och moottwilie icke ståår att lijda .. Så hafwe wij befallatt (osv.). Gustaf II Adolf (1631) hos Adlersparre HSaml. 1: 154. Ibland dhe öffrige Officerarne wijker altijd dhet mindre Skeppet för dhet större, oachtat, Officerernes Character eller Ålder som dhem commendera och föra .. dhen således icke wijker och dreyar, ware för sin sturtzigheet skul sin Tienst förlustigh. Siöart. 1685, s. 75. Efter Finnarnas grufweliga nederlag .. önskade (Erik den helige) theras vndergång ogiord .. then the, med sin ogemena hårdhet och sturtzighet, liksom honom aftwingat. Sahlstedt Hoffart. 8 (1720).

 

Spalt S 13335 band 31, 1993

Webbansvarig