| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STUP stɯ4p, sbst.2, r.; best. -en; pl. -ar.
(numera mindre br.) om stupande rör l. ränna; särsk. om sådant rör osv. för ledning l. transport av vatten o. d. (t. ex. i vattensåg l. stångjärnshammare l. till vattenhjul o. d.); jfr STRUMP, sbst.1 Att ändra grundstockens läge, lämpa hjul, skofling och stup derefter, som hade varit det rätta och enklaste (för att ordna vattenuppfordringen i gruvan), kom ej i fråga. JernkA 1817, 1: 110. 2 stupar eller mindre rännor. Ambrosiani DokumPprsbr. 71 (i handl. fr. 1830). Det (är) oundvikligt att, uti så stor scala som möjligt, upprita (vatten)hjulet, jemte vattenstrålens naturliga bana, äfvensom den bana som den får genom en tillsatt stup eller strump, samt att derefter granska hvarje del för sig. JernkA 1834, s. 315. Vid Johannisfors har jag insatt nya, vattenbesparande hammarhjul med stupar och pådragningsluckor af jern. Därs. 1870, s. 263. Å andra sidan synes ett vattenhjul med stup och pådrag. PT 1905, nr 76 A, s. 3. — jfr TACKJÄRNS-, UNDERFALLS-STUP.
Spalt S 13302 band 31, 1993