| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STULT stul4t, m.; best. -en; pl. -ar.
(numera bl. mera tillf.) om (gammal,) stultande man. Hvad säger du, far — inte vill du, din gamle stult, ge dig ut på sjön igen? Carlén Ensl. 2: 114 (1846).
Spalt S 13258 band 31, 1993