Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STUBE, m.? l. f.?; anträffat bl. i best. -en.
Etymologi
[sannol. ombildning av stupe, ä. form av STUPA, sbst.2; ombildningen har möjl. skett under påverkan av STUBBE (se STUBB). — Jfr STUBBSTOCK, sbst.2]
(†) stupstock. HammarkDomb. 16/5 1621. Hwart för then skull som nu på någen tidh hafuer warit brucklig han dömbder at böte Ett hundradhe daler och hon blifue hamblt wedh Stuben eller och böte Licke med Mannen om hon der till niutter särdeles nåder. Därs. 3/10 1622.

 

Spalt S 13142 band 31, 1993

Webbansvarig