| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STRÄNGELIGEN sträŋ3eli2gen l. STRÄNGLIGEN sträŋ3lig2en l. -i2g- l. sträŋ3ligen2, äv. (numera bl. i högre stil, ålderdomligt) STRÄNGELIG sträŋ3e-li2g, förr äv. STRÄNGELIGA l. STRÄNGELIGAN l. STRÄNGLIGA l. STRÄNGLIG, adv.; komp. -ligare.
1) (†) motsv. STRÄNG, adj. 5, 8: på ett hårt l. skarpt l. vasst sätt, hårt osv. (Sv.) Strengeliga, (lat.) Acriter, duriter .. aspere. Schenberg (1739). (Sv.) Strängligen .. (t.) scharf. Heinrich (1814).
2) (i sht i högre stil) motsv. STRÄNG, adj. 11—12: på ett strängt sätt, strängt. Strengeligha och hardeligha haffue j (dvs. Israels herdar) rådet offuer them (dvs. fåren). Hes. 34: 4 (Bib. 1541; i bild; Bib. 1917: med förtryck). Dem, som åter han (dvs. Agamemnon) såg huglöse till sorgliga kriget, / Dessa han strängligen näpste, och talade vresiga orden. Tranér HomIl. 165 (1815). Överträdelser i detta hänseende komma att av mig (J. V. Snellman) strängeligen bestraffas. Hjalmarson KrigsmFinl. 209 (1919); jfr G1R 15: 445 (1543: försträngeligen). — särsk. motsv. STRÄNG, adj. 12 a, i fråga om förbud l. påbud l. befallning o. d., pregnant: på sätt som innefattar hot om strängt straff l. annan sträng påföljd. Oppa Richesens vegnæ strengelige bywder iach eder alle cronennis skatskyllogæ bönder oc menige almwga .. atj .. giiffuer for:na biscops tient (dvs. tionde) lööss. G1R 1: 35 (1522). Det var strängeligen förbjudet att beträda området. SvOrdb. (1986).
3) (numera bl. ngn gg, ålderdomligt) motsv. STRÄNG, adj. 13, särsk. 13 f α: på ett (ytterligt) långt drivet l. ingående l. noggrant l. intensivt sätt, ingående osv.; på ett (ytterligt) ofta återkommande l. upprepat sätt, (ytterligt) ofta återkommande osv.; absolut bestämt, kategoriskt; på ett sätt som innebär l. markerar en (ytterligt) snäv ram; i förb. med (utsagd l. underförstådd) negation äv. i förbleknad anv.: (icke) egentligen, strängt taget (icke). Ther aff (framgår) .. huru strengelige .. (hertig Kristian) begärer och epter står then drapelig vndsethning .. szom han .. aff oss eskie. G1R 10: 101 (1535). Thesse landz Inwånare (dvs. samerna) ähre .. vthi Skytterij med Bogar ganska behändige, j hwilken konst the ifrån barndommen sig så strängeligen öffwa, at småå Piltar som icke råka .. målet, warder maten förneekat. Tempeus Messenius 107 (1612). Folket sjelfve (i Haslidalen i Schweiz) påstå strängeligen, at de tala Svenska. Björnståhl Resa 2: 148 (1773). Sjelfva resultatet, sådant det står på sidsta sidan (i avhandlingen), gillar jag naturligtvis fullkomligt; men jag sätter i fråga, huruvida det strängeligen kan vinnas genom en dialectisk utveckling af kunskapsbegreppet. Boström 3: 503 (1860). Flickan ber så strängelig: / tig! tig! tig! Koch Dansv. 48 (1929). — särsk.
a) motsv. STRÄNG, adj. 13 a α, β: på ett renlärigt l. kyskt l. sedligt sätt. (De första munkarna) leffde strengeliga, men the sålde icke theras godha gerningar. OPetri 1: 504 (1528). I bland .. (munkarna) finnas och så några så strängeligen gudfruktige, at de .. utan på intet annat bruka, än grofwa, sträfwa och af båckragg sammanwäfde tyg til klädedrägt. Lundberg Paulson Erasmus 157 (1728).
b) motsv. STRÄNG, adj. 13 b, i fråga om skipad l. krävd rätt o. d.: (onödigt l. överdrivet) hårt l. efter bokstaven. The Lübeske herrar .. eskade .. ganske strenglige .. påå alle betalningh. G1R 1: 126 (1523). Då Söderköpings Riksdags Beslut öfver hela landet för en almän lag var faststäldt, och strängeligen i alla landsorter verkstältes .. så hade (osv.). Schönberg Bref 1: 303 (1778).
4) (†) motsv. STRÄNG, adj. 15: på ett tappert l. raskt l. käckt sätt, tappert osv. Linc. Cccc 1 b (1640). (Lat.) Strenue. (Sv.) Tapperligen, strängeligen. Ekblad 380 (1764).
Spalt S 13029 band 31, 1993