Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STRÄNGA sträŋ3a2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[sv. dial. stränga opp; jfr d. strenge, fvn. strengja; avledn. av STRÄNG, sbst.]
1) motsv. STRÄNG, sbst. 1: spänna sträng(ar) över (ngt), förse med spänd(a) sträng(ar); i sht med avs. på pilbåge: förse med spänd bågsträng. Widegren (1788). Stränga en båge. Weste FörslSAOB (c. 1817). Bågen bör alltid vara tillräckligt hårdt strängad vid skjutningen redan från första början, d. v. s. strängen skall vara 5 à 6 tum från handtaget. TIdr. 1882, s. 109. I sådana bostäder (dvs. knuttimrade eldhus) var det som de bålda vikingarna sutto hemma ”under sotad ås” om vintern, fejade sina svärd, strängade sina pilbågar för jakten, drogo sina strandhuggsminnen. Näsström FornDSv. 1: 87 (1941). Den sportshop där jag får mina racketar strängade. SDS 15/1 1988, s. 36. — jfr AV-, BE-, OM-STRÄNGA, PÅ-STRÄNGA, v.1, BE-STRÄNGNING. — särsk.
a) mus. med avs. på stränginstrument; jfr b. Sahlstedt (1773). Gerna ville jag .. få reda på, hvem som låtit påsätta nya strängar .. Det var fru R., som strängat min mandolin. Sander o. Flodman 72 (1871). Lo-Johansson Gen. 212 (1947).
b) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. i anv. motsv. a. En strängad luta. Schultze Ordb. 5106 (c. 1755). Dalarnas sigill från 1435 (visar) en strängad långbåge och en yxa. Alm VapnH 13 (1927). — jfr FULL-, KORS-, MÅNG-, O-, SEX-, SILVER-, SJU-STRÄNGAD.
c) ss. vbalsbst. -ning, konkret(are), om resultatet av strängande; särsk. (sport.) i fråga om racket. Nu var luften plötsligt torr och kylig. Strängningen (på Stefan Edbergs tennisracket) blev för hård och spelet lidande. GbgP 19/11 1990, s. 20.
2) (i sht i vitter stil) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.; i sht med obj. betecknande instrument: stämma l. spela (upp) på; äv. bildl., i sådana uttr. som stränga sin (l. ngns) lyra, låta sin (resp. ngns) skaldebegåvning få utlopp, dikta (resp. ge ngn inspiration att dikta); jfr LYRA, sbst.4 1 b. Monarken til välgång och lycka, / Stränga mitt spel. Bellman (BellmS) 2: 154 (1775, 1791). Gudar, kom hielpen mig färden att måla, / Strängen min lyra, Nymfers tropp! Därs. 11: 40 (1790). Vet, att i himmelens sal keruber harporna stränga. Qvanten Dikt. 106 (1880). Du känner allt mer, hur han strängas, din håg, / till en samklang med skogens högtidliga sus. Rydberg Dikt. 1: 108 (1882). (Sv.) stränga sin lyra .. (fr.) accorder. Schulthess (1885). O’Connel Street (i Dublin) .. korsas av Liffey som går strängad av broar genom centrum. GbgP 1947, nr 71, s. 2. — särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) med avs. på orienteringsbana: anordna l. lägga (se LÄGGA, v. I 13). Hon har triumferat på alla (orienterings-)banor jag strängat. IdrBl. 21/10 1946, s. 5. GbgP 25/7 1986, s. 19.
b) (tillf.) refl.: likt l. erinrande om sträng sträcka sig (åt ett håll o. d.). Han tänkte på gatorna som strängade sej åt alla håll över stan tills de träffade på vatten och samlade hop sej till broar. Sjöman Lekt. 69 (1948).
Särsk. förb. (till 1): STRÄNGA OM10 4. jfr omstränga. stränga (ngt) med nya strängar l. på nytt sätt. SvOrdb. (1986). särsk. till 1 a, äv. bildl. (jfr stränga, v.3 2). Menskohjertat låter icke stränga om sig. MeddLdFörsvFörb. 1: 25 (1890). Alldeles som han bytt instrument, eller åtminstone strängat om det förra, smekte han nu fram (psalmen). Hasselblad Rust. 179 (1916).
STRÄNGA UPP10 4. stränga l. stränga om (ngt). (Sv.) Stränga upp, (fr.) monter, mettre des cordes à, remettre de nouvelles cordes à. Berndtson (1880). Schulthess (1885). särsk. (numera bl. mera tillf., i högre stil) till 1 a, bildl. (jfr stränga, v.3 2) i uttr. stränga sin lyra upp till ngt, använda sin (musikaliska o.) poetiska begåvning till ngt. (Du J. O. Wallin) strängade din lyra upp till sång / På dessa evigt minnesrika stränder. Nybom SDikt. 2: 413 (1839, 1880).
Avledn. (till 1): STRÄNGARE, m.//ig. (mans)-person som mer l. mindre yrkesmässigt utför strängning. Östergren (1948). Unge Chandler .. emigrerade till Staterna, där han av en slump hamnade i Kalifornien och utan större entusiasm försörjde sig som aprikosplockare och strängare av tennisracketar. SvD 30/7 1976, s. 2. jfr racket-, upp-strängare.

 

Spalt S 13026 band 31, 1993

Webbansvarig