| Publicerad 1991 | Lämna synpunkter |
STROFF strof4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; förr äv. STROFFA, r. l. f.; pl. -or (Broman Glys. 3: 605 (c. 1740)).
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stropp, ögla; jfr STRIPPA, sbst.2 Nätets öfre täln, med ther uti satta stroffor eller lyckior. Broman Glys. 3: 605 (c. 1740). (Sv.) Binda något med en stroffa .. (t.) etwas strupffen, es mit einem Strupff binden. Lind (1749). Stråffarne hopknytas med råbandsknop utom vid de skarvar, där hallare komma till användning. Arwidsson Strömm. 22 (1913). I många fall göres tränsen .. med knapphålsstyng, då den tjänar som hyska, hängare eller stroff, ordensfäste och dylikt. Fröberg Skrädd. 72 (1941). — jfr STÖVEL-STROFFA.
Spalt S 12731 band 31, 1991