Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STJÄRNSMÄLL ʃæ3rn~smäl2 l. ʃä3rn~, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. stjärnsmäll; ssg med SMÄLL; förra leden är STJÄRNA, sbst.2]
(vard.) kraftigt slag i l. kraftig stöt mot (pannan l.) huvudet (så att man tycker sig se stjärnor; se STJÄRNA, sbst.1 2 u); ofta allmännare: kraftig stöt l. kraftigt slag (mot vilken kroppsdel som helst); äv. bildl. (med anslutning till STJÄRNA, sbst.1). Få en stjernsmäll i pannan, i hufvudet. Tholander Ordl. (1872). De’ här satans tjuvsamhället ska snart få sej en stjärnsmäll så att det rämnar i limningen. Vinberg GudBästB 91 (1924). Hon hann knappt opp på benen, förr än (baggen) Pelle kom med en ny stjärnsmäll, denna gång från framsidan. Göth 5Stånd. 280 (1936). Fadern reste sig och stod med lyftad åra .. (Sälen) kom upp på andra sidan och fick en stjärnsmäll så (osv.). Ahlin GillGång 89 (1958). DN 8/7 1985, s. 23 (bildl.).

 

Spalt S 11975 band 30, 1989

Webbansvarig