Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STIG sti4g, sbst.8, n.; best. -et.
Etymologi
[till STIGA, v.3]
(om ä. förh.) i fråga om stenkolsbrytning, i uttr. på stiget, betecknande att stenkolets brytning sker i samma riktning som flötsens stigning (se STIGA, v.3 I 5 f) har. SvGeolU 6: 288 (1911—15).

 

Spalt S 11686 band 30, 1989

Webbansvarig