Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STETO- stet1o- l. ste1to-, l. -ω-.
Ordformer
(förr äv. stetho-, stheto-)
Etymologi
[jfr t. o. eng. stetho-, fr. stétho-; ssgsform till gr. στῆϑος, bröst, av ovisst urspr.]
i ssgr betecknande ngt som tillhör l. har avseende på l. (i sht) används för undersökning av bröstet.
Ssgr: STETO-SKOP. [liksom t. stethoskop, eng. stethoscope av fr. stéthoscope; ordet tidigast använt 1819 av uppfinnaren, den franske läkaren R. Th. H. Laënnec († 1826). — Jfr -skopist] med. (urspr. ss. en hörlur format) instrument för medelbar auskultation (se d. o. 2), utformat ss. ett nedtill (senare upptill) trattformigt rör, numera vanl. bestående av två slangar med gemensam tratt i nedre änden o. försett med membran l. dyl. nedtill för ljudförstärkning samt hålförsedda öronknoppar upptill, slangstetoskop; äv. bildl. TLäk. 1832, s. 100. Jag (dvs. en garnisonsläkare fortsatte) mitt studium (av bröstsjuka patienter) med stethoskopet, hvilket instrument jag .. inbillade mig vara nödvändigt för ljudfenomenens uppfattning. Hygiea 1839, s. 65. Nordens vise! I, som lärt att vända / Stetoskopet mot naturens bröst. CGStrandberg 123 (1863). Med .. stetoskopet kan läkaren tydligt uppfatta fostrets hjärtslag. Essen-Möller KvinnlUnderl. 68 (1932). Jersild BabH 56 (1978).
Ssgr (med.): stetoskop-kanal. (numera föga br.) jfr kanal 1. Petersson FysUnders. 167 (1908).
-undersökning. Petersson FysUnders. 167 (1908). —
-SKOPERA, v. -ing. [jfr eng. stethoscope; till -skop] (numera mindre br.) med. undersöka (ngn l. ngt) med stetoskop; äv. utan obj.; jfr huvudart. -skopera, v.2 Frey 1849, s. 551. Larsson Borring Uppr. 32 (1930; utan obj.). —
-SKOPI. [jfr eng. stethoscopy, fr. stéthoscopie; till -skop. — Jfr -skopist] (numera mindre br.) om handlingen l. metoden att undersöka medelst stetoskop l. om läran om denna metod; undersökning l. auskultation (se d. o. 2) medelst stetoskop. Hygiea 1844, s. 89. (I Paris) inhemtade (jag) litet Stethoscopi af min vän Gund. Möller. Heinricius Ilmoni 177 (1912). SvLäkT 1935, s. 156. —
-SKOPISK, adj. [jfr eng. stethoscopic, fr. stéthoscopique] (numera mindre br.) adj. till -skop o. -skopi; särsk. om medicinsk undersökning: utförd medelst stetoskop; äv. ss. adv. TLäk. 1834, s. 459 (om undersökning). Den stetoskopiska formen för lungornas undersökning. Petersson FysUnders. 165 (1908). SvLäkT 1935, s. 313 (ss. adv.). —
-SKOPIST -skopis4t, m.; best. -en; pl. -er. [jfr eng. stethoscopist; till -skop o. -skopi] (numera mindre br.) läkare som använder l. (i sht) är skicklig i användningen av stetoskopi. Hygiea 1856, s. 500. Björkman (1889).

 

Spalt S 11530 band 30, 1989

Webbansvarig