Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STELEN, adj. stelne (Dalin Hist. III. 1: 667 (1761)), stelna (Bellman (BellmS) 9: 80 (1777)); stelnare (Verelius Gothr. 202 (1664)).
Etymologi
[sv. dial. stelen; till STEL, adj.1, efter mönster av sådana ord som FRUSEN, DUVEN, VALEN, l. analogisk (retrograd) bildning till STELNA efter mönster av sådana ordpar som MOGEN: MOGNA, RUTTEN: RUTTNA, VALEN: VALNA]
(†)
1) = STEL, adj.1 1 l α. Michelessi! du som hvilar, / Tag af Jordens Barn din del! / Jämt din lyra och ditt spel / Klingar ömt mot dödens pilar / Och ger lif ditt stelna blod. Bellman (BellmS) 9: 80 (1777).
2) = STEL, adj.1 2 a. Rålamb Resa 88 (1658, 1679). De Danske råkade på hans hak-skytter, som af köld woro stelne, och slogo dem ihiel. Dalin Hist. III. 1: 667 (1761).
3) = STEL, adj.1 2 c. (Den sårade Thore sade:) iag (är) nu nogot stelnare änn förr. Verelius Gothr. 202 (1664).

 

Spalt S 11396 band 30, 1989

Webbansvarig