Publicerad 1986   Lämna synpunkter
STAMINODIUM staminω4dium l. stam1-, n.; best. -iet; pl. -ier.
Etymologi
[jfr t. staminodien, pl., eng. staminodium; gm tillägg av den latiniserande ändelsen -odium (med avs. på denna jfr KLENOD, PLASMODIUM m. fl.) bildat till lat. stamen, ståndare i en blomkalk (eg.: varp, uppränning, tråd), rotbesläktat med STÅ. — Jfr STAMMET]
bot. steril (ofta starkt, i sht bladlikt, ombildad) ståndare i en blomkalk. BotN 1880, s. 136 (hos guckusko). Ej sällan förekomma jämte de fertila, pollenförande ståndarna sådana, som bestå av endast sträng .. Liksom de bladlika kallas de staminodier. VäxtLiv 1: 181 (1932). Weimarck SkånFl. XXI (1963).
Ssgr (bot.): STAMINODIE-FLIK. på staminodium utbildad flik (se flik, sbst.1 2). VäxtLiv 3: 323 (1936). —
-SKAFT. skaft (se skaft, sbst.1 5 i) hos staminodium. VäxtLiv 3: 323 (1936).
Avledn. (bot.): STAMINODIAL, adj. om växtdel: som utgör l. kännetecknas av ett staminodium l. staminodier; äv. i överförd anv., om natur l. slag o. d.: som är l. överensstämmer med den växtdels som utgör l. kännetecknas av ett staminodium l. staminodier. BotN 1902, s. 203 (om blomblad). VäxtLiv 5: 401 (1940; i utvidgad anv., om blomkronas natur).
Ssgr (bot.): staminodial-bildning. hos växt: bildning (i abstr. l. konkret bet.) av staminodial natur. BotN 1902, s. 198 (abstr.; hos abnorm blomma av Ranunculus polyanthemos).
-blad. hos växt: blad av staminodial natur. BotN 1902, s. 201 (hos abnorm blomma av Ranunculus polyanthemos). —
STAMINODISERA, v. -ing. (tillf.) om ståndare: (börja) ombildas till staminodium. VäxtLiv 3: 314 (1936).

 

Spalt S 10936 band 30, 1986

Webbansvarig