Publicerad 1986   Lämna synpunkter
STACK (numera bl. ss. ssgsförled stak3~), adj.; komp. (†) stäckre (G1R 4: 230 (1527: stækre), Meurman (1847)) l. stäcker (Luth Astr. 62 (1584: stecker), ÄARäfst 141 (1596), Brobergen 18 (1690, 1708)) l. stäckare (PrivSvStäd. 4: 121 (1595: steckere), Tegel G1 1: 169 (1622), EtnolKällskr. 2: 9 (1801)); superl. stäckast (SkeppsgR 1544, s. 20 b (: steckoste, sg. best.), Luth Astr. 51 (1584: stekaste, sg. best.), Herlicius Alm. 33 (1640: stäckste, sg. best.), Rudbeck Atl. 1: 121 (1679: steckaste, pl. best.), Rosenfeldt Nav. 4 (1693: stäkoste, sg. best.)). Anm. Ordet förekommer numera bl. ss. ssgsförled. I ä. tid är det äv. anträffat dels i komp. o. superl., dels i avledn. I positiv ersätts ordet av STACKIG, adj.2
Ordformer
(stack-, i ssgr o. avledn. 1594 (: stacksleda) osv. stak- i ssg 1594 (: stakslädar))
Etymologi
[fsv. stakker (anträffat dels i komp. stäkkre, stäkker, stäkkare m. m., dels möjl. i n. sg. i uttr. enom vardher for stakt, ngn dör (jfr STACKIG, adj.2 anm. 1:o), SthmJordeb. 2: 279 (1495: fför stackt, möjl. felaktigt för fförstäckt), sv. dial. stäkkre, komp., stäkkst, superl., stakk- i ssgr (t. ex. stakkböjser, kortbyxor); jfr fd. stekkræ, stekker, stækkæræ, komp., stækkest, superl. (ä. d. stækkere, stækkest), d. stak- i ssgr (t. ex. stakhaaret, korthårig); till roten i STAKE. — Jfr HOR-STACKA, STACK, sbst.4, STACKIG, adj.2, STÄCKA, förkorta]
1) († utom ss. ssgsförled) i fråga om utsträckning i rummet, = KORT, adj. 1; jfr STACKIG, adj.2 1. (Skönvalsseglet) skars .. til Nya Boijortthe(n), Bredh ix duka, then lengste ducken xxx alna, och then steckoste longh xxiiij alna, huar duck iij quart(er) steckrä än then andra. SkeppsgR 1544, s. 20 b. Den längre af .. (två studenter) hafwer hafft stöfflar på sigh, och den stäckre strumpor. ConsAcAboP 2: 195 (1659). Jw längre Dagh, jw stäckre tråd .. (dvs.) När dagarna äre långa, blijr minst spunnet. Grubb 405 (1665). EtnolKällskr. 2: 9 (1801). (Sv.) Stäckre .. (lat.) brevior. Lindfors (1824); möjl. till 24.
2) (†) i fråga om utsträckning i tiden.
a) om tid l. tidsavsnitt, = KORT, adj. 2 a; jfr STACKIG, adj.2 2 a. Hans (dvs. konungens) Regementstijdh var myckit stäckre, än hans undersåther gierna ville. LPetri Kr. 38 (1559). Om wintern när stäckeste dagen är. Rudbeck Atl. 1: 115 (1679). Jag har altid brukat at stilla min boskap tre gånger om dagen, både Höst, Winter och Wår, antingen dagarne äro längre eller stäckre. Boije Landth. 162 (1756).
b) om tillstånd, = KORT, adj. 2 b; jfr STACKIG, adj.2 2 b. De hafve låthitt föreslå om itt stäckre stilleståndh på 20, 15, 10, 5 eller mindre åhr. AOxenstierna 4: 327 (1629).
c) om språkljud, = KORT, adj. 2 d; jfr STACKIG, adj.2 2 c. En dubbel consonans giör en stäckre vocalem. Hiärne Orth. 38 (1717).
d) i komp., ss. adv.: under kortare tid; jfr STACKIG, adj.2 2 f. Thet köpt och pantadt ær löses igen för mer eller myndre effter som thet længer eller stækre haffuer bortho varet. G1R 4: 230 (1527).
3) (†) om andedräkt, = KORT, adj. 3 a; jfr STACKIG, adj.2 3. Är .. andatäppa aff then kålda materia, Tå haffuer en stäckre andadrägt (än om andtäppan vållas av heet materia). BOlavi 40 b (1578).
4) (†) i fråga om framställning i tal l. skrift, = KORT, adj. 4; äv. om svar (äv. övergående i bet.: tvär l. brysk l. avvisande; jfr KORT, adj. 5 a); äv. om person, = KORT, adj. 4 h; jfr STACKIG, adj.2 4. Så see wij .. At Euangelium .. itt stackot och itt longt taal är, och then ene må thet bescriffua steckre, then andre lengre. FörsprNT 2 b (Bib. 1541). För wår wälmening och omak (om de norrländska städernas rätt till seglation) .. bekomme wi (dvs. regeringen) .. öfwer all tilförsichtt sådene swar, som wi icke hade .. förmodet och kunne föge snöpligere eller steckere ware. PrivSvStäd. 4: 121 (1595). Swärdhfäiarens hustru .. bekiende sin (avlidna) dotter bekient för sigh, det .. (Herman) sammanlagh medh henne hafft .. och sade swerdfäijiarens hustru, där du Herman mycket talar, så tör iag något säija, att du blifwer steckre före. ConsAcAboP 3: 480 (1671; rättat efter hskr.).
Ssgr (i allm. till 1; numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): STACK-ARM. [sv. dial. stackarm] i fråga om ryssja l. bottengarn: sidoarm (se d. o. slutet); motsatt: landarm. SvFiskelex. 48 (1955).
-BENT, p. adj. kortbent. Nilsson HistFärs 115 (1940).
-BÖSSA. (†) pistol; jfr kort-bössa. VDP 1668, s. 141.
-HYNDA. [sv. dial. (Hall.) stackhynda; med avseende på senare leden jfr sv. dial. (Skåne) hunn, hunnaröv, om samma (slag av) kortspel] (†) om en jämförelsevis snabbspelad variant av ett kortspel, vilket går ut på att bli av med korten l. på visst annat sätt komma ur spelet o. vari den förlorar (o. ”blir hund” l. dyl.) som sitter med det sista kortet? Lore Knalle och Tratta-Lars .. spelte stackhynda, så svetten lackade af dem och bordskifvan hoppade under knogarna. Bondeson MVK 95 (1899, 1903).
(2) -MINNIG. (†) som har kort minne. Broman Glys. 1: 713 (c. 1730).
-OK. (†) kort ok? 1 ny farstufwedör 2 st: Stack ok 1. Syboge. BoupptVäxjö 1792.
-SKJUTS. (†) (till skjutshållares skyldigheter hörande) kort skjutsning; motsatt: långskjuts. VRP 1701, s. 537. Därs. 1718, s. 343.
Ssg: stackskjuts-bok. (†) bok vari korta skjutsningar antecknades. VRArk. 15/7 1797.
-SLÄDE. (†) kort (drögliknande?) släde; jfr stacka-släda. Inuentarium widh closterett .. drögar 1, stacksleda -, långsläda 1. AntT XVI. 1: 150 (1594).
-TRÖJA. (till äldre allmogedräkt hörande) korttröja; jfr stäck-tröja. Svensson SkånFolkdr. 64 (cit. fr. 1790).
Avledn. (†): STACKLEK, m. till 1: korthet. Skogekär Bärgbo Wen. 89 (c. 1650, 1680).

 

Spalt S 10679 band 30, 1986

Webbansvarig