Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPRUT- sprɯ3t~.
Etymologi
[sv. dial. sprutröd, sprutfull o. (med renodlat förstärkande anv.) spruttorr, helt uttorkad; jfr d. sprudrød; av SPRUTA, v.]
ss. förled i ssgr, med förstärkande innebörd.
Ssgr: SPRUT-FULL. [sannol. eg.: så till bristningsgränsen full att vätskan kan spruta ut l. sprutar ut] (i sht i Finl., vard., mindre br.) alldeles berusad, stupfull. Malmberg Höstd. 107 (1907). —
-RÖD. [förleden har sannol. eg. bet.: liksom framsprutande i ansiktet osv. (o. mycket intensivt utstrålande; jfr spruta, v. 3 h β α’, β’, j)] (i sht i vissa trakter, ngt vard. l. bygdemålsfärgat) blossande röd, eldröd; jfr spruta, v. 2 b. (Mannen) gav hals, så han blev sprutröd i synen. Dahllöf Skumr. 122 (1917). Oterdahl BukettNov. 21 (1949).

 

Spalt S 10176 band 29, 1985

Webbansvarig