Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPRINGAR spriŋ3ar2, äv. (föga br.) SPRINGER spriŋ4er, sbst.1, r.; best. (tillf.) -n.
Ordformer
(-ar 1921 (: Springardanserna, pl. best.), 1948 osv. -er 1896 (: springertakt)—1922)
Etymologi
[av nor. dial. springar, nor. springar, springer (se SPRINGARE)]
dans. o. folklor. norsk springdans (se d. o. 1) i trefjärdedelstakt; äv. om melodin l. musiken till sådan dans. Då Rasmus Hvidsten dansade springer med två jäntor blev man .. begeistrad. Folkdansringen 1922, nr 8—9, s. 7. Springar .. förekommer i konstmusiken, bl. a. hos Grieg. BraBöckLex. (1979).
Ssgr (dans. o. folklor.): A: SPRINGAR-DANS. dans som utgör en (variant av) springar l. som dansas med springarsteg. Folkdansringen 1921, nr 7—8, s. 6. —
-STEG. om danssteg i springar. Folkdansringen 1921, nr 5, s. 5. —
-TAKT. (springer-) takt kännetecknande för springar. Lindgren MusSt. 150 (1896).
B (numera föga br.): SPRINGER-TAKT, se A.

 

Spalt S 10123 band 29, 1985

Webbansvarig