Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPRATT- sprat3~.
Etymologi
[sannol. till det verb som föreligger i sv. dial. spratta, sparka (se SPRATA, v.1); jfr SPRATT, sbst.1]
ss. förled i ssgr: sprattlande l. sprittande; sprätt-.
Ssgr (numera föga br.): SPRATT-RYCKNING. sprattlande l. sprittande ryckning (i ben). Skogvakt. 1892, s. 188. —
-SKORV. = sprätt-skorv. Strindberg Bjälb. 12 (1909: sprattskorf; möjl. felaktigt för sprättskorf).

 

Spalt S 10006 band 29, 1985

Webbansvarig