Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPONDERA sponde4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr t. spondieren, lova; av lat. spondere, lova (se RESPONDERA). — Jfr SPONSION, SPONSOR]
gå i borgen; särsk. (o. numera bl., om ä. förh.) om universitetslärare l. äldre student: vid inskrivning vid universitet gå i borgen (för underårig studerande l. studerande som icke genomgått vanlig skolutbildning) o. därvid lova att tillse att de för en student nödiga kunskaperna inhämtades under vistelsen vid universitetet. ConsAcAboP 1: 97 (1643). (En föreskrift önskas) at hädan efter .. inge sådane wid Academien antagas .. som ifrån Gymnasio och Scholen, utan Testimonio ankomma, icke häldre tilstädes H:rr Studiosis frihet, att få för dem, som de behaga, spondera. ÅbSvUndH 68—69: 406 (1732). Spondera .. (dvs.) gå i borgen. Dalin (1871).

 

Spalt S 9914 band 29, 1985

Webbansvarig