Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPJUTTA spjut3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Linné Ungd. 1: 204 (1730), Dens. Öl. 65 (1745)) ((†) -er Linné Gothl. 273 (1745), VLBibl. Bouppt. 1805).
Ordformer
(äv. spiu-)
Etymologi
[sv. dial. spjutta; sannol. sidoform till ett icke säkert styrkt SPUTTA, sbst. (jfr sputter, pl., under SPOTTA, sbst.1). — Jfr SPJUTTIG]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fläck (med från omgivningen avvikande färg). Små Papilioner, helt hwite med swarta spiuttor. Linné Ungd. 1: 204 (1730). 1. stycke bomuls wäst med bruna ränder och Spiutter. VLBibl. Bouppt. 1805, fol. 136.

 

Spalt S 9850 band 29, 1985

Webbansvarig