| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPIRITUELL spir1itɯäl4 l. spi1-, äv. -uäl4, förr äv. SPIRITUEL (– – – ä’ll Dalin) l. SPIRITUAL, adj. -are. adv. -T. Anm. 1:o På anförd plats i nedan angiven källa förekommer möjl. ordet (i bet. 3) oböjt i n. sg. (jfr anm. sp. 9800). Risingh LandB 57 (1671). 2:o I språkprovet Björnståhl Resa 4: 307 (1782), redovisat under mom. 2, förekommer ordet med fransk femininböjning i formen spirituelle.
1) (†) motsv. SPIRITUS II 1: som befattar sig med l. har avs. på l. berör människans andliga l. själsliga liv l. den mänskliga l. gudomliga anden l. det översinnliga; som är av andlig l. själslig natur l. art; andlig, själslig; äv. övergående dels i bet.: höjd över det sinnligt erfarbara l. det materiella, översinnlig, immateriell, dels i bet.: förandligad, spiritualiserad (se SPIRITUALISERA 1); äv. speciellare, dels (särsk. om kristendom o. d.): spiritualistisk (se d. o. 1), dels (särsk. om filosofisk åsikt o. d.): spiritualistisk (se d. o. 3); jfr SPIRITUALISK 1. Sahlstedt (1769). Jag är .. fulleligen öfwertygad om, at i Naturens Riken finnas djupa hemligheter, i synnerhet då man nyttjar henne som en dunkel spegel af det spirituella. Nordenskjöld Oneir. 1: 3 (1783). Utlänningen måste hafwa förskaffat sig ett spirituelt Indigenat hos en nation, om han will känna finheten af desz konstwerk. JournLTh. 1812, nr 241, s. 2. Boström 3: 13 (1833; om filosofisk åsikt). Hvad, om det intellectuala åskådandet, såsom sådant, ehuru visserligen öfverträffande ett sensualt, som utgör den speculativa åskådningens första grad, likväl sjelft öfverträffas af ett spiritualt, hvarom flertalet af Philosophiens bedömmare ännu vet — intet? Atterbom PhilH 126 (1835). Jag (dvs. själasörjaren dr Libius) är en .. menniskornas tjenare, spirituella tjenare. Almqvist Amor. 233 (1839). Den sanna spirituela kristendomen vill icke veta af någon magisk uppfattning. Lysander Faust 35 (1875). Bådadera (dvs. panteister och teister) äro monister, så vidt de äro öfvertygade .. att det finnes ett enda, som genomtränger allt, och som därför i sig, materielt och spirituelt, sluter allt. (Cavallin o.) Lysander 396 (1878). — särsk. i uttr. spirituell panteism, form av panteism hävdande att den i materien föreliggande kraften icke har självständig status utan emanerar från den absoluta verkligheten som är av rent andlig l. själslig natur, idealistisk panteism (motsatt: materialistisk panteism, hylozoism). Nyblæus RelUpps. 75 (1868, 1872).
2) motsv. SPIRITUS II 1: som har l. kännetecknas av l. vittnar om andlig l. själslig lyftning l. djupare andligt l. själsligt innehåll, djupsinnig, anderik, själfull (förr äv.: som har god fattningsförmåga l. gott förstånd, intellektuell, begåvad, klok); äv. (o. numera företrädesvis): på ett snillrikt l. intelligent l. fyndigt l. kvickt sätt underhållande l. rolig, sprudlande av l. fylld med kvickhet l. intellektuell fyndighet, tankesnabb o. ordfyndig, andligt blixtrande (äv. liktydigt med: kvick (se d. o. 6) l. fyndig); med huvudord betecknande dels person (ngn gg äv. djur), dels (i överförd anv.) ngt sakligt (särsk. ord l. brev l. samtal o. d.). Den något spirituelt skal skriwa, honom moste lijf ok anda wara qwik. Rudbeck Bref 167 (1679). Om du bara förstod dig derpå, så skulle du aldrig höra något ord af mig i sällskap, som icke wore artigt, spirituelt, piquant. Modée Dår. 18 (1741). Markattan är mindre spirituelle än något annat djur. Björnståhl Resa 4: 307 (1782). Madame de Sévigné .. besökte .. Vichy .. åren 1676 och 1677, och flera af hennes spirituella bref äro skrifna härifrån. Ödman VexlBild. 146 (1893). Kunde han tala politik med män så väl som säga spirituella artigheter åt damer? Tegnér Farf. 9 (1900). Vart hade de tagit vägen, .. de glada, spirituella samtalen, då man satt i ett kotteri på 5 à 6 personer och kastade boll med tankar, glada infall (osv.). Lagergren Minn. 8: 59 (1929). En gång satt jag och pratade med en intelligent och spirituell kvinna. Zetterström Dag 14 (1946). (Boken) är spirituellt tecknad av Nino Repetto. Form 1952, s. 16.
3) (†) motsv. SPIRITUS II 3, IV 1, = SPIRITUÖS 2; jfr SPIRITUALISK 2. Humblen är ett fast Spiritual qwicht ting, och ju täptare han hålles, ju bättre är han, och twert om när han hafwer förmycken Lufft så förderfwas han. Risingh LandB 57 (1671); jfr anm. nedan o. anm. 1:o, sp. 9798. Deras (dvs. sädeskornens) organa blifwa åhrligen rummare, och deras små ådrar med en öfwerflödigare och spirituelare saft opfyllte. Stridsberg Åkerbr. 79 (1727). Med .. detta (dvs. det ”salt” vars nytta beskrivits) förstår man icke något af wårt gemena och med konst arbetade salt, .. utan här menar man et fast finare, et spirituailt wäsende (dvs. materia l. ämne), et oljachtigt saltpeter rikt af en lifgifwande balsam, hwilket är det samma, ja alt, som wi med wår dynga och giödsel söka uti jorden at förskaffa. Serenius EngÅkerm. 135 (1727). Det är icke ur vägen, att kalla den varmande materien spirituel, eller spiritus mundi, för dess stora finhet, hastiga rörelse, ganska stora activitet, och underbara genomträngande kraft. Wallerius Åkerbr. 81 (1761). Anm. till språkprovet 1671 ovan. Orden Spiritual qwicht kan möjl. äv. uppfattas ss. skrivning för n. sg. av en (annars icke belagd) ssg spiritual-kvick med bet.: som gjorts livligt verksam l. kraftig gm (en) spiritus (se d. o. II 3, IV 1).
4) [eg. specialfall av 3] (†) motsv. SPIRITUS IV 2, = SPIRITUÖS 3; anträffat bl. i anv. där denna bet. sammanfaller med 3. Lijkasom Spiritus vini och alla goda och Spirituela vijn ähr helt obequempt att gij blåsor och skum altså ähr der emot all flegma och seghet der till så myket benägnare. Polhem ESkr. 3: 254 (c. 1719); jfr 3.
Spalt S 9798 band 29, 1985