Publicerad 1983   Lämna synpunkter
SPEAKER spi4ker, r.; best. -n; pl. -krar (ST 28/6 1961, s. 14, osv.), äv. = (SAOL (1950) osv.).
Ordformer
(speaker 1871 osv. spiker 1961)
Etymologi
[av eng. speaker, till speak, tala, av feng. sp(r)ecan (se SPRÅK). — Jfr SPEAKA]
1) person som (i högtalare) för (åskådare o.) åhörare tillkännager l. kommenterar vad som inträffar l. skall inträffa vid idrottstävling l. annan tilldragelse; person som (i teve l. radio) refererar ngt; konferencié; äv.: hallåman l. reporter (i radio l. teve). SvD(B) 1935, nr 144, s. 12. Så slog speakern på gongongen och utropade: Professor Holmquist talar! HågkLivsintr. 21: 183 (1940). Befolkningen är .. rasande över det onödiga hemlighetsmakeriet. När speakern annonserar att en fransk stad bombats säger han icke stadens namn. GHT 1944, nr 26, s. 2. Ökenpotentater som besöker varann .. följes av trogna kameror steg för steg (i journalfilmen) och refereras aktningsfullt av speakern. Hedberg StorkSev. 252 (1957).
2) i fråga om anglosaxiska förh.: talman i parlament. Dalin (1871). SvUppslB (1935).
Ssgr (till 1): SPEAKER-JOBB. (ngt vard.) IdrBl. 1935, nr 10, s. 3.
-KOMMENTAR. Hammenhög Torken 135 (1951).

 

Spalt S 9242 band 29, 1983

Webbansvarig