| Publicerad 1983 | Lämna synpunkter |
SPASMODISK spasmω4disk, adj.; adv. -T.
1) som kännetecknas av l. liknar l. härrör från l. står i samband med spasmer l. kramp, krampaktig l. krampartad l. kramplik; stundom närmande sig bet.: konvulsivisk, äv. ss. adv.; jfr SPASMATISK, SPASMIG, SPASMISK, SPASTISK. Spasmodiska ryckningar, rörelser, snyftningar. Kikhostan (är) en spasmodisk sjukdom, och har i så måtto likhet med andre spasmodiske krämpor. VetAH 1749, s. 258. Spasmodiska suckar häfde hennes bröst. Crusenstolpe Tess. 2: 154 (1847). Ögonlocken ryckte spasmodiskt, och ett uttryck af oro flög öfver de nyss så lugna dragen. Roos Skugg. 431 (1891). Lo-Johansson Förf. 102 (1957; om rörelser med fingrarna). — särsk. bildl.; i sht om litterär stil l. riktning o. d.: som kännetecknas av upprördhet l. känslosamhet l. stark sinnesrörelse l. nervositet o. d.; förr äv.: ryckvis förekommande l. oregelbunden o. d. Jag (får) snart vid kjännas de vanliga spasmotiska resor att skaffa pengar. CAEhrensvärd Brev 2: 262 (1799). (L. v. Kræmers drama ”Drottning Åsa”) tillhör den spasmodiska skolan. Språket skall vara högt och forn-nordiskt, men är sökt, konstlat och uppstyltat. Schück SAHist. 7: 203 (i handl fr. 1870). En spasmodisk rytm utan melodi. Bengtsson Linklater JuanAmer. 211 (1931). Den största mödan (vid inrättandet av vårt första telegrafsystem) låg .. i att upprätta och vidmakthålla telegraflinjerna, ett motsträvigt arbete, utfört av en istadig man (dvs. A. N. Edelcrantz) med beskurna resurser och ett spasmodiskt svävande stöd från högsta ort. Gierow i 3SAH LXXII. 2: 228 (1963).
2) (numera föga br.) plågad av spasmer l. kramp; äv. bildl: upphetsad l. upprörd l. nervös o. d. Andersson (1845). Man mår så väl, sofver så godt och arbetar så bra (om man undviker starka drycker); är mera beredd på att mottaga törnar och förödmjukelser och känner sig sällan spasmodisk och slagen! Strindberg Brev 3: 163 (1882). Sundén (1891).
Spalt S 9219 band 29, 1983