Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SORKE, r. l. m., l. SORKA, sbst.2, r. l. m.(?) l. f.(?)
Ordformer
(sorka (-ck-) efter prep. 1665 (: barnesorcka)—1766. sårke 1654)
Etymologi
[sv. dial. sorke; jfr d. dial. (Jyll.) sörke, nor. dial. surka, mögelaktig skorpa på kött l. fisk, smuts i hudrynka, sørke, orenhet på hud; till det sbst. som föreligger i sv. dial. sår, sör, (is)sörja (se SORK, sbst.3); jfr äv. sv. dial. sörk, mjölkskorv, d. dial. øjensørk, var i ögonen, nor. dial. surk, orenhet på hud, ävensom sv. dial. sårken, surken, sårig]
(†) hudsår; särsk. om mjölkskorv. Per Larsons barn ligga .. sjuka af sårke. VisingsbDomb. Höstt. 1654. (Växten linnea) brukas .. mot sorka och utslag på späda barn. EFernow (1766) hos Linné Bref I. 6: 95. jfr BARNA-SORKE.

 

Spalt S 8944 band 29, 1982

Webbansvarig