Publicerad 1981   Lämna synpunkter
SNÄRPA snær3pa2, v.1 -er, -te, -t, -t, äv. -er, snarp snar4p, snurpit snur3pit2 (ipf. sg. snarp Lundell (1893). snärpte Lundell (1893) osv. — sup. snurpit Lundell (1893). snärpt Lundell (1893) osv.).
Ordformer
(förr äv. snerp-)
Etymologi
[med avs. på de svaga formerna jfr sv. dial. snärpa, med våld samla ihop, krympa, om kyla: skärpas, d. snerpe, rynka, snörpa, uppträda spydigt m. m., nor. snerpe, dra samman, snörpa, fvn. snerpa, vässa, skärpa, nor. dial. snerpa, dra samman i rynkor, t. dial. schnerfen, dra samman, nl. snerpen, om kyla o. vind: svida, kausativum till (o. delvis sammanfallande med) det starka verb som föreligger i sv. dial. snärpa, vara snål l. ondsint, snörpa, nor. dial. snerpa, dras samman, bli hård o. skrumpen, fht. -snerfan (t. ex. i zisamanasnerfan, dra samman), mht. snerfen, refl.: böja sig, skrumpna ihop, eng. dial. snerp, bli skrynklig, rynka på näsan, i avljudsförh. till sv. dial. snarp, skarp, hård (se SNARP, sbst.1), o. SNÖRPA, v. — Jfr HÄRPENSNÄRP, SNÄRPA, sbst.2]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) om köld: bita (se d. o. I 2 i α). Spegel GW 233 (1685).
2) dra ihop l. dra åt l. snörpa ihop (ngt). Spegel 456 (1712). Lenæus Delsbo 184 (1736, 1764).
Särsk. förb. (till 2; numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SNÄRPA IHOP10 04. dra ihop l. snörpa ihop (ngt). Lundell (1893).
Ssg (till 2; numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): A: SNÄRP-GRÄS, se B.
B: SNÄRPE-GRÄS. (snärp- 1889 osv. snärpe- 1755 osv.) växten Galium aparine Lin., snärjmåra. Linné Fl. nr 128 (1755; från Gbg). Bolin Åkerogräs. 110 (1926).

 

Spalt S 8342 band 28, 1981

Webbansvarig